tisdag 24 maj 2011

Idoldyrkan



När jag var sex, sju år och var klar för dagen i skolan gick jag hem till min dagmamma Birgit. Birgit var en snäll kvinna som hade tre egna barn. Biggan, som hon kallades, kändes som en ganska så stressad kvinna. Hon stressade så mycket så att hon ibland luktade svett. Men det gjorde inget när man var liten, man visste inget annat och det var inget konstigt med det. Biggan gjorde den bästa köttfärssåsen och den bästa rabarberkrämen. När hon hade tid läste hon ibland sagor för oss, sagor där Kalle Anka eller Musse Pigg var med.

Biggans son, Jörgen, hade inget eget rum. Hans rum delades med ett gäng dagbarn. Stackars Jörgen...Jörgen, eller Jögge som vi kallade honom, kan nog ha varit sisådär sju år äldre än mig och gick alltså på högstadiet. Han hade ett akvarium inbyggt i sin säng, det var jättefräckt. I akvariet simmade små guppies. Vi dagbarn fick absolut INTE röra fiskarna eller mata dem. Som äldsta barnet hos Biggan tog jag oftast rollen som storasyster inför de andra barnen. Eller kanske jag skall kalla det för fröken. Trots att reglerna om fiskarna även gällde mig brukade jag kalla till mig de yngre barnen, lyfta upp de små guppisarna i min hand och visa barnen. "Så här får ni inte göra, men kolla hur de sprallar". De små guppisarna kippade efter luft. Jag tyckte de var väldigt små och gulliga, framförallt väldigt lena att gosa med. Så där höll jag på med fiskarna titt som tätt. Plockade upp dem, gosade med dem och sen när de inte sprallade så aktivt längre slängde jag tillbaka dem i vattnet. Och för er aktiva djurets vänner där ute, så vill jag bara meddela att jag tror inte att jag råkade ta livet av några.

Andra spännande aktiviteter hos Biggan var att få hänga med Stina. Stina, Biggans äldsta dotter. Hon gick minst på högstadiet. Hon hade ett eget rum, det största i lägenheten. Hennes golv pryddes av en rosa heltäckningsmatta. Ena väggen var prydd med spegelvägg. En spegelvägg som bestod i spegelrutor och små svarta pluppar emellan som höll ihop hela väggen. På golvet brukade hennes hårfön och hårspray ligga. Stina hade ingen riktig sänggavel utan en stor madrass mitt på golvet bara. Ibland, när inte Stina var hemma, gick jag in på hennes rum och beundrade det. Det var vuxet och förbjudet på något sätt. 

När Stina var hemma fick jag lov att vara med ibland på hennes rum. Hon lyssnade på Wham och hade posters på George Michael på väggarna. Stina tuperade håret och sprayade hårt. Jag ville vara Stina. 

Vid denna tidpunkt ritade jag ofta. Ofta ritade jag prinsessor, hundar eller hästar. Eller iallafall något som liknade detta. Jämt skulle prinsessan heta Stina. En gång gjorde jag en jättefin teckning som var avsedd till mormor som fyllde år. Mormor blev så glad som mormödrar blir över att få en teckning från sitt barnbarn. Dock blev jag jätteledsen när vi skulle hem då jag ville ha med mig teckningen hem igen. Det var ju den bästa teckningen ever som jag gjort. Mormor fick glatt lämna tillbaka den till mig. 

Stina och hennes kompis skulle åka till Tivoli i Köpenhamn en sommar. Jag höll på att svimma när hon frågade om jag ville följa med. Min lycka var gjord. Jag fick dessutom följa med för min mamma. Först gick vi på Ströget och vi hittade likadana Raybans, vita, som hennes. Mina var dock en kopia men dock. Stina...hon flyttade till Göteborg om jag inte minns helt fel. Hon hade harembyxor och stentvättad jeansjacka. Hon var varken sångerska, skådis eller känd. Hon var min dagmammas äldsta dotter. Hon var den häftigaste personen jag visste när jag var liten, hon var nog min första stora idol.
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...