Louise "The matchmaker"

Hej Dagboken!

Jag har en vän som heter Louise. Louise är bland de bästa värdinnor jag känner. Hon är mästare på att göra fina dukningar, hitta på goda snittar och skicka små gulliga "tack-för-igår-sms". Det är sånt jag önskar jag hade varit bättre på. Jag lärde känna Louise genom en annan gemensam vän, Emma.

Jag hade nyligen brutit upp från ett långt förhållande när Louise bjöd in till middag en fredagskväll. En lugn hemmakväll med tacos. Hon hade även bjudit Emma och tre killar, Jesper, Henrik och Fredrik. Henrik kände jag sedan tidigare. Hans bror Fredrik hade jag inte träffat, inte heller Jesper.

Killarna var lite sena, med det gjorde inget. De dök upp med en flaska Tequila, väl till pass när det vankades tacos, så de var förlåtna. Vi började att äta och sköljde ner maten med bland annat tequila. Emma, som är glad i snaps, men inte i tequila, började att grimasera. Jag brister då ut: Men Emma, din pussy, drick nu! Charmigt, mycket, särskilt när det var nya bekantskaper kring bordet. Strunt samma tänkte jag efter min lilla slip, jag skall vara singel hela sommaren.

Vi åt nog inte så mycket, utan maten byttes ut mot tequila och det dröjde inte länge förrän hela gänget stod på sina stolar och dansade och sjöng. Jesper tog det ett steg längre, ställde sig upp på bordet och rev av "Carrie" med Europe. Det var en sån låt man önskade höra på sina tonårsdiscon. Idag kom den live. Efter Jespers skönsång letade Louise fram en gammal CD och spelade den med Joey Tempest vackra stämma. Vi tog oss varsin partner och dansade tryckare som man gjorde på högstadiet. Jag dansade med Fredrik.

Vi begav oss ut på stadens gator och gick till det mycket populära stället, som idag tyvärr har stängt. Det var världens minsta ställe, men stämningen där inne är svår att återberätta och återuppleva. Som afterski, men svettigt, trångt och alldeles underbart. Vi dansade natten lång, hade händerna i luften och sjöng i kapp till Gigi D´Agostinos "I'll fly with you". Tanken var att det skulle vara en lugn hemmakväll med tacos, jodå....

Fredrik tog mitt nummer, vi sade vi hörs. Jag var inte intresserad. Jag hade nyss brutit upp, jag skulle vara singel hela sommaren.

Dagarna gick och en kväll sisådär fyra dagar efter ringde han. Vi hade ett mycket trevligt och humoristiskt samtal. Kul kille tänkte jag. Men jag hade brutit upp från ett långt förhållande och skulle vara singel hela sommaren.

Vi fortsatte att ha kontakt med varandra via telefon och via msn/chatt. Vi träffades ute tillsammans med andra. Förkläden, vill jag påstå. Jag var ärlig och berättade som det var för Fredrik, våra samtal och vår kontakt var rent förutsättningslös.

Jag blev sjuk någon vecka senare och detta fick Fredrik reda på. En eftermiddag ringde det på min dörr och där stod ett blomsterbud. "En förutsättningslös krya-på-dig-bukett". Jag blev glad, men rädd. Jag visste ínte hur jag skulle reagera. Jag ville ju inget, eller? Jag ringde Emma. Emma tyckte det var jättefint gjort. Jag ringde och tackade Fredrik. Jag var ärlig än en gång. "Jag har nyss brutit upp från ett långt förhållande"...Fredriks svar blev denna gång: "Det var ju synd, jag har ju nyss köpt ringar". Underbart, tänkte jag. Killen har samma humor som jag. Att våga säga en sådan sak efter en, ganska så uppenbar diss. Helt underbart. Jag började bli intresserad, jag började att falla.

Vi träffades oftare och ensamma, utan förkläden. Året var 2006 och samma sommar var det fotbolls VM i Tyskland. Fredrik skulle dit med några vänner. Dagarna innan hade vi en date. Vi pratade om förhållanden och vart vi var på väg. Fredrik tyckte det var lättare förr när man frågade chans på varandra. Då fick man ett rakt svar. Jag höll med. Det gick några minuter. Fredrik frågade mig: "Har jag chans på dig"?

Jag ville vänta tills efter VM, man vet ju aldrig. Under VM ringde Fredrik mig praktiskt taget minst en gång om dagen. Det var mysigt och jag blev helt varm inombords. Han kom hem igen på midsommarafton. Jag satt utanför hans port och väntade. Det var ett kärt återseende.

Samma kväll svarade jag JA på hans chansfråga. Det är fem år sedan på fredag.

Jag älskar dig skatt!

Tack Louise, än en gång, för din matchmaking på din tacofest.

Midsommar 2006

Godnatt Dagboken

Trädgård

Älskar min trädgård. Vackra vackra...

Tonårskärlek

Han hette Lars och kom från Falun. Han, tillsammans med två kompisar, var på semester i Skåne. Vi träffades på strandfesten på midsommar 1993. Strandfest var inget anordnat evenemang. Vi kids bara visste att det var strandfest och detta vid tre säkra tillfällen: Valborg, skolavslutning och midsommar. Alla var där. Alla fotbollskillar, alla snygga killar från grannskolan.


Vi cyklade till strandfesten. Vi hade på oss Levis 501:or, Dr Martens, alldeles för stor stickad tröja och en ryggsäck. Ryggsäcken brukade vara modell Fjällräven Kånken, som vi sparat sedan lågstadiet och plockat fram igen, eller skinnryggsäck i naturfärg. Det var inne. Min ryggsäck var köpt på Gran Canaria. Den luktade kamel. Det gjorde inget för den var sjukt snygg. Den hängde ganska långt ner på ryggen. Ryggsäcken innehöll en och annan öl, cider eller en flaska med blandad sprit. Ibland ett litet paket Marlboro Lights.


Strandfesterna var årets höjdpunkt (förutom när skolkatalogen kom ut). På dessa fester vandrade man fram och tillbaka på en liten gång ner till stranden, och tillbaka igen. Hela kvällen. Ibland hittade man kompisar som satt nere vid havet och spelade "Die Mauer" på gitarr. Man letade efter vänner från grannskolorna. Man letade efter de killar man spanat in i skolkatalogen. Det förekom mycket hångel i buskarna.


Jag träffade Lars och hans två vänner vid en av bänkarna sidan om gången ner till stranden. Vi började att prata. Han kom från en ort i Dalarna och hade utpräglad dalmål. Han var bland det snyggaste jag sett i sin blåvitrandiga Boomerang skjorta, sina Levis jeans och gympaskor. Han hade blont hår. Han hade page och mittbena. Han spelade fotboll och skulle gå på fotbollsgymnasium.


Det dröjde inte länge förrän vi kysstes. Kvällen gick fort. Vi bestämde att vi skulle gå på 15 års discot på onsdagen nästa vecka. Jag kunde knappt bärga mig till nästa vecka. 


Väl på discot kunde jag inte koncentrera mig på något annat än att leta upp den där blonda Lars. Vi hittade varandra. Han var lika snygg denna gång i samma blå- och vitrandiga Boomerangskjorta. Vi dansade och hade skoj hela kvällen. Min pappa var vänlig nog att hämta oss och vi skjutsade Lars och hans två kompisar till sommarstugan där de bodde. Vi pratade inte särskilt mycket och jag tänkte inte riktigt på att ta hans telefonnummer eller adress. Jag visste bara hans namn. Väl framme vid stugan där de bodde, hoppade Lars ut ur bilen och sade: "Vi ses väl?" Han stängde dörren om sig och vi åkte vidare hem. 


Veckorna gick och jag kärade ner mig totalt i en person som jag träffat två gånger. Jag målade upp scenarior som att jag lätt som en plätt hade kunnat rymma till Dalarna bara jag får vara med Lars. Jag var 14 år. Jag var så kär så att det gjorde ont. Detta var före Internet, Myspace och Facebook. Före man kunde googla fram en person och före man genom en app kunde få fram både personuppgifter, bilder etc. Det var svårt att leka detektiv och leta reda på Lars telefonnummer. Jag var förkrossad med samtidigt kärlekskrank, så kärlekskrank som en fjortis bara kan vara. Jag skrev en dikt och jag skrev dagbok som aldrig förr.


Några månader senare får jag ett vykort. Adresserat till Linda och en ungefärlig adress med massa frågetecken. Fram kom kortet iallafall. Lars var skickligare detektiv än jag. Han hade luskat fram min adress på något sätt, tror det var genom att han pratade med pappa i bilen, vart han jobbade, den dagen han fick skjuts hem från discot. Vi ringde till varandra. Min lillasyster tyckte det var jättespännande när det ringde en kille med knasig dialekt till mig då och då. 


Vi hade kontakten ett tag, men jag tröttnade. Jag hittade nya killar med page, på lite närmre håll i stället. 


Häromdagen var jag hemma hos mina föräldrar. Jag var på vinden för att leta fram mitt gamla My Little Pony stall åt min dotter. Gissa vad jag hittade?


Min dikt....

VAR ÄR DU?

Jag sitter här och undrar, 

var är du?

Är du på en strand med en tjej, 

var är du?

Du vet att jag älskar dig, 

var är du?

Jag saknar dig, 

var är du?

Jag vet att du inte älskar mig, men vill ändå ha dig,

var är du?

Du sa: Vi ses väl, men

var är du?

Linda -93

Nawwwww.....
Undrar vad Lars gör idag, hur han ser ut osv?