fredag 30 december 2011

Gott Nytt År!

Hej!


Då har ytterligare ett år gått. Kan det verkligen vara möjligt? Hur kan det gå så fort? Går tiden fortare när man blivit vuxen? 


Jag förstår inte att det i övermorgon är exakt ett år sedan vi åkte till Australien. Till Australien för att spendera tre härliga månader tillsammans. Jag, F och vår lilla skrutt. Ett år sedan. 


För ett år sedan var vi på nyårsfest hos Fs bror och hans sambo, Henrik och Anna. Precis som föregående år står jag där vid tolvslaget och skålar, pussar min kärlek och säger, för mig själv, mina nyårslöften. Jag kan inte riktigt komma ihåg vad jag lovade förra året. Eller jo det gör jag. Jag skulle läsa fler böcker. Vad lovade jag föregående år? Om jag skulle ta och göra en lista:


Följande har jag lovat, någon gång, någonstans:


-Träna mer. 
Eller träna lite. Någon gång om året i varje fall. Den brukar vara med. Under 2011 tränade jag nog inget alls. Eller jo, jag gick ju på zumba sex gånger. Sen har jag ju varit ute i trädgården och då blev jag lite svettig vid något tillfälle när jag krattade och rensade löv. Nej, det där med träning är inte min grej. Tur jag har hög ämnesomsättning.


-Ringa och träffa mina vänner oftare. 
Särskilt de på annan ort. Fy fan vad jag är dålig. Jag skulle ha träffat min fina vän Katrin, som jag pluggade med, i höstas. På något sätt rann det ut i sanden. På något sätt sätter vi aldrig ett datum som vi följer och håller oss till. Skit. Till våren har vi satt ett datum med tjejligan iallafall. Då SKA jag med. Det är bestämt.


-Dricka mycket vatten. 
Vatten är ju bra för både mage och hy. Jag skulle ha en kanna på mitt skrivbord på mitt arbete som måste tömmas varje dag. Det hände nog vid två tillfällen. Kannan byttes ut mot kaffekopp. Det är inte så bra. Kaffe torkar ut. Jag får ont i huvudet om jag inte får min dagliga dos av kaffe. Idag har jag druckit ett glas vatten och två koppar kaffe, inte konstigt att jag har ont i huvudet idag. För fan. Finns det vatten i julmust? För det har jag nog druckit flera glas av bara idag. 


-Äta nyttigare. 
Det är ju gott med sallad. Det är ju gott med quinoa, bönor och groddar. Men ibland tar det ju så lång tid att hacka upp sallad. Särskilt när jag blir vrålhungrig och totalt tappar det. När jag får känslan av att jag kommer att dö om jag inte får mat NU. NUUUU!! När jag vill slåss och gråta. Då har jag inte tid att göra en fin salladsmix av mangold, spenat och rostade nötter. 


-Läsa mer och fler böcker.
Läste jag en enda bok under 2011? Jo, jag läste ju Mia Skäringers bok. Jag läste Flyga Drake. Jag påbörjade nog tre pocketböcker, men de står på mitt nattduksbord ännu. Samma sida är inviken där jag slutade sist. Jag tycker det är underbart att läsa, när jag väl tar mig tid. Jag följer ju ingen serie på TV så egentligen borde jag ju läsa mer. Får detta löfte måhända en revansch detta år? 


-Läsa mer poesi och uppskatta det. 
Skojade bara. Hade en diskussion med min syster om det. Om vem som uppskattar poesi osv. Vi lät ganska lågbegåvade som nedvärderade poesin och dess läsare, men det var ganska skoj. Sen fortsatte vi att läsa Veckans Nu. Skojade bara. Men jag såg ett inslag på Nyheterna om Tranströmer. Reportern läste något ur hans verk. Sen säger jag inte mer. Inte mer än att jag vred mig i soffan av hån och skratt. 


-Jag skall ha hälsan.
Fast det är mer av en önskan. Jag brukar lägga till några löften som egentligen är rena önskningar. Jag kan ju inte lova att jag inte skall få någon dödlig sjukdom. Det kan jag bara önska. Annars kan jag lika bra lova att jag skall vinna en miljon eller två. Trams. Det är ju önskningar. 


Ny start. Cleant. 2012. Undrar vad det har att bjuda på. 


I morgon är det fest i vårt hus. Vi skulle ha caterat maten, men vi ångrade oss. Idag har vi pysslat och fixat. Förberett mat. Jag har förberett dessert. En av tre små minidesserter. Creme Brulee. Jag älskar creme brulee. Men jag tror att jag fuckade upp den. Den var helt lös när jag tog ut den från ugnen. Vi får se i morgon. Annars finns det tydligen kööbe (köpe).


Nej, dags att kojsa.
Nu skall jag bara komma på vad jag skall ha på mig.


2011 är slut
Vi säger salut
I morgon vi alla samlade är
ja vi kommer att vara här
God mat, vänner och creme brulee
Fast den kanske blivit lite sne
Gott Nytt År
Hoppas ni alla bra mår!


Kram



onsdag 14 december 2011

Ett till tack!

Hej igen!


Mitt fina skåp som jag är så förtjust i. Skulle vilja ha ett till på en annan sida i matrummet.


Bara så att ni vet.






Mitt älskade skaaaaab (som det heter på skånska, bondskånska)

Pöcke och pynt

Hej och Godkväll!


Maken är på hockey. Dottern sover. Mamman pyntar inför julen. Jag har gjort några julbrickor med ljus, julgranskulor och en kruka med hyacinter i. Pöcke, kallas det för på skånska. Men det är skoj. Jätteskoj.




Årets adventsljusstake bestående av blockljus på zinkbricka. Bilderna på ljusen är inköpta på Panduro, även spetsbandet och siffrorna 1-4. Julgranskulan, som knappt syns, är inköpt på Day. Skojade bara. Den är ifrån Rusta.


Tredje ljuset nu är tänt, för nu är det den tredje advent.


I helgen skall granen in och utsmyckas. Kolor skall göras i vår gamla gula kastrull från 50-talet eller något. Om jag lär mig ta bra bilder på vår kamera kanske det kommer fler.

tisdag 13 december 2011

Lucia

Godafton i stugorna!


Vi har varit på vår dotters första luciafirande på dagis. Det var det sötaste jag sett på länge. Små pepparkaksgubbbar, och gummor, tärnor, lucior och tomtar. Alva var tärna. Hon hade glitter i hår och i midja. Hon höll ett litet plastljus i handen. Igår när vi provade outfiten stod hon framför spegeln och vaggade fram och tillbaka. Sen försökte hon att blåsa ut det lilla plastljuset. Idag på luciafirandet vaggade hon återigen fram och tillbaka och tittade på alla föräldrar som satt i "publiken". 


När jag var liten brukade vi gå upp i ottan för att titta på Lucia på TV. Vi fick äta lussebullar till frukost. Lyx. När jag blev lite äldre var jag med i kören på skolan och deltog i luciatåget. Även på högstadiet. Det var alltid någon som svimmade på dessa luciatåg. Det blev för varmt med alla tända ljus och det var väl för många anspänningar som släppte. "Skiiiit pinsamt för henne ju som svimmade". 


Luciavakan, dagen innan den 13:e, var en viktig höjdpunkt. Då var det skoldans tillsammans med de andra två högstadieskolorna i vår lilla stad. Jag hade mitt första möte med alkohol en lussevaka när jag gick i 7:an, eller var det 8:an? Min kompis Katta och jag hade fixat julebryg (julöl från Danmark) som vi hade gömt i några buskar utanför Folktandvården i den lilla småstad vi bodde i. Vi hade ingen förfest att gå till, det hade man inte på den tiden, utan vi hade planerat noggrant vart vi skulle förtära denna dryck. Det skulle vi göra på en innergård vid deras soptunnor. Någon av våra föräldrar släppte av oss ett kvarter ifrån discot. Hur pinsamt som helst och bli avsläppt vid dörren. När bilen var borta gick vi bort till Folktandvården där vi tidigare samma dag lagt vår kasse med öl i en rodedendronbuske. Vi letade. Ja, vi letade och letade. Det var kallt. "Var fan är kassen?". Vi hittade den inte. Snopet. Vi tänkte att det kan ju vara Morsor och Farsor på stan som tagit den eller något. Vi blev besvikna. Men vi gick på skoldisco ändå och hade skoj.


Veckorna gick, det blev jul, nyår, och efter uppehåll i gymnastikträning var det dags för träning igen. Det var kul att träffa sina lagkamrater igen. Vi gick på olika skolor. Snacket gick om hur det var på Lussevakan. Vem som hade druckit, vem som hade träffat någon kille osv. En av mina lagkamrater berättade då följande: "-Vi hade sån himla tur. Vi letade efter något att dricka eftersom vi inte själva fixat. Vi hittade en hel kasse med julöl utanför Folktandvården. Lucky oss liksom"....


Vad är oddsen?
Vårt bränne. 
Otur.
Den som söker han finner, eller?


Sankta Lucia
Lopporna klia


God Natt

måndag 12 december 2011

Traditioner

Hej!


Att skapa traditioner. Det är upp till mig/oss nu. Alva skall få den bästa av de bästa jularna i sitt liv. Det skall lukta glögg, pepparkakor, lussebullar, hyacint och apelsiner med nejlikor i. Alltid. Under hela julen.


Jag älskar julen. Jag växte upp med mysiga jular. Den var spännande, mysig och lite magisk på något sätt. Med spänning väntade jag på årets julkalender. När trolltyg i tomteskogen visades gick min Oscar till producenterna. Den bästa ever. So far. 


Min mamma gjorde hemmagjord kola, som jag nu fått kopiera receptet på. Jag har tom lånat hennes kolagryta, en gul gryta från mormor, som skall vara fantastisk att laga kola i. Vi får väl se till helgen. 


Att skapa traditioner. All den känsla jag har för julen vill jag överföra till vår dotter. Hon skall också få detta. En god start är att vi fortfarande åker till samma ställe och köper gran. Detta ställe är ett lantställe på landet, så klart, där färdighuggna granar står på rad. Som köpare går man runt och känner och klämmer på de olika granarna. När man väl valt en gran betalar man kontant och sen bjuds det på fika inne hos familjen som driver bondstället. Hemma i deras hus. Tillsammans med flertalet andra familjer. Vi sitter i olika sittgrupper, vid olika matbord. Hos dem står tiden stilla. Jag var tvungen att låna toaletten och jag kastades tillbaka till tidigt 70-tal. Jag kallade på min mamma som fick inspektera den blå medaljongaktiga tapeten i sammet. Jag var tvungen att ta med mobilen in och fota. Mamma berättade att samma tapet hade vi i vårt hus när jag föddes. Flott. Riktigt flott.


Hos granfamiljen har de även en gästbok som vi brukar skriva i varje år. Varje år försöker vi komma på ett rim. 


Vi hittade vår gran snabbt i år. Den var jättefin. Tjock i grenarna, grönsilvrig och mjuk. En gran som i facktermer heter Kungsgran. "Denna tar vi", sade jag till bonden som stod sidan om. "Vart betalar vi och förresten vad kostar den?" "Den kostar 380 kr". Svälj svälj. Oj. Shit. Mög. 380 kr!!!!! För en jävla gran? tänkte jag. Fredrik betalade och sen gick vi in i huset för att fika. Jag åt en bulle extra bara för att...Hoppas att Alva blir nöjd med vår 380 kronors gran. Nu jävlar skall det skapas julminnen. 


Mitt bidrag till gästboken:


Ännu ett år har gått
Det har vi knappt förstått
Efter vårt granval vi kaffe med kaka fått
Som vanligt har det smakat väldigt gott
Vi önskar dig Sonja en God-Jul
att den blir mysig, härlig och kul.
Kramar


Det var nog något sådant. Det där med kul var kanske sådär.
Men men, inget annat rimmade just då.


Det är kul med rim
Iallafall när man är inne i ett stim
Framförallt att rimma när det är jul
Det är extra kul


GOD JUL




(Bild lånad av The Pottery barn)

söndag 11 december 2011

Tooodelooo! Keep it real!

Hej hej Tooodelooo!


Jag älskar mitt liv. Jag älskar min man och mitt barn. Jag älskar vårt hus. Jag är bara så lycklig. Allt är bara toppen och så där underbart. Jag har råd att köpa alla fina småsaker på Day Home och på House Doctor. Jag köper något nytt varje dag. Det gör jag på den feta lön jag tjänar genom min kända blogg. Jag klär mig bara i Odd Molly blusar och koftor. Shabby Chic är riktigt nice även om vi bor i en 70-talsvilla. 


Jag brukar gå upp tidigt, före min make och mitt barn och gör nybakta bullar med olika fröer som jag serverar i mitt stora "alltid-lika-nystädat-kök". Där sitter vi på Tolixstolar som vi lite fräckt lagt ett lammskinn över. Varmt så här i vinterrusket. För hos oss är det vinter och snö, precis som i Astrid Lindgrens sagovärld. Toodeloo todeleejj.


Vänta vänta.... Det är något som inte stämmer. Hur var det nu igen? Jag är ju genomförkyld. Har snutit mig så mycket så att jag är snustorr under näsan. Mina näsvingar är fnasiga. Så pass fnasiga så att min foundation krackelerar på huden. Mina ögon är röda och mina linser gör ont. Jag får använda mina glasögon. Glasögon tjocka som flaskbottnar. Jag har -7,5. Blind utan glasögon eller linser. Hur var det nu, var jag inte liiite förbannad också i morse när jag glömt ta upp Lingongrovan från frysen? Skällde jag inte lite på min käre make för att inte han hade hjälpt till att komma ihåg detta? Var inte smöret dessutom slut så att vi fick använda riktigt smör till mackorna? Blev jag inte lite sur på Alva för att hon slängt ner julgranskulorna i fattigmanssilver från Rusta på golvet? Hur var det nu? Toodelloo eller???


Jag har inte kommit in i det där med att läsa bloggar, men häromdagen hoppade jag runt lite. Kollade in den ena bloggen efter den andra. Bloggar som handlar om framförallt inredning. Jag förvånades över antalet bloggar som ser nästan identiska ut både utseendemässigt och innehållsmässigt. Jag förvånades över hur lyckliga alla var. Hur toppen allting är. Jag blir också väldigt förvånad när jag ser att "medelsvensson" köper inredningsprylar för summor som inte riktigt stämmer. Ja ja, man kanske har ärvt och man kanske bor billigt, men det rimmar fel på något sätt. Visst man kanske prioriterar prylar mer än något annat och jag kan ha helt fel, men jag är ändå förvånad. 


Kan dessa "bloggerskor" vara så lyckliga som de utspelar sig för att vara? För mig är det märkligt. Alla dessa sk "feelgood-bloggar" gör iallafall att jag känner mig illa till mods. Blir inte alls inspirerad utan tänker att "fan, det måste vara något fel på mig". "Jag har inte råd med svartvita fina julgranskulor från Day Home för flera hundratals kronor och jag har ändå en hyfsad inkomst". "Det måste vara fel på mig som känner mig stressad över att jag inte hunnit att göra något fint hemmabakat pepparkakshus, alltså inte sånt man köper utklippt och klart och bara klistrar ihop". 


Viiiissst, jag är kanske lite grön av avund på de som faktiskt har råd att kunna köpa alla vackra ting, alla vackra inredningsprylar, men texten till...kom igen. Alla har vi dåliga dagar. Även bloggerskor. Bloggerskor, dagens kändisar. Dagens kändisar som våra barn, mitt barn, kommer vilja vara och efterlikna. För på något sätt är det möjligt att uppnå. Det är ju "vanligt" folk. Såna som du och jag. Att bli sångerska eller skådis är liksom inte så enkelt, men att bli rik på en blogg. Det kan ju alla bli. Eller???


Jag låter som en bitterfitta. Jag vet. Det är inte meningen. Jag är bara förvånad. Förvånad över den lycka och att allt är såååå ÖVERDRIVET JÄVLA BRA. Det är det inte. 


Kära barn, kära ungdomar, kära läsare. I'm for real. Jag har mensvärk ibland. Jag har rännskita ibland. Det har alla andra också. Så det så. 
Punkt.

tisdag 6 december 2011

Dumle

Hej Dagboken!

Nu har jag fixat och trixat. Får inte riktigt till det som jag vill, men jag sparar det så här ett tag så får vi väl se vad som händer.

Det är dags att kojsa men jag ville bara säga hej.
Dagens tips, eller dagens tourettes (då min näve går i påsen av sig själv) är Dumle Pepparkaka. Fantastiska. Borde finnas jämt och inte bara i jultider.


(Bild Fazer)


Så skall en karamell smaka
Som Dumle Pepparkaka

Guten Nacht

fredag 25 november 2011

Rabiat tonåring

Hej Dagboken!

Som ni säkert förstått så älskar jag inredning. Det har jag gjort sedan jag var liten. Jag drog och slet i mina möbler var och varannan helg för att få en ommöblering och få en ny style i mitt flickrum. Mina föräldrar var vana vid detta och lade sig inte i, jag ordnade ju det alltid själv och städade alltid upp efter mig.


Jag drar och sliter i möbler fortfarande. Men idag är jag gift. Jag bor i hus. Jag delar möblerna och inredningen med min man. Det är inte alltid enkelt. Inte om man heter Linda, har en vilja som är stark som järn och stål tillsammans och är envis som få. Det är rent ut sagt jobbigt ibland. Jobbigt på så vis att jag måste förankra mina idéer med min man innan jag sätter igång. Jag kan ju inte köra över min kära make. Han vill ju också säga sitt. Han har ingen dålig smak och vi har varit ense ofta när vi handlat möbler. Så långt så gott...


Jag är blocketoman. Jag erkänner. Jag är beroende av blocket. Jag lägger in bevakningar på olika slags möbler. När jag ser något vackert blir jag hispig och ringer min man och vill delge mina tips om vackra bord, stolar, skänkar, lampor etc. Jag förstår inte varför inte min man blir lika entusiastisk. 


Häromdagen var den där. Den vackra inramade Olle Eksell planschen. Den fanns dessutom i närheten av staden vi bor i. Enkelt. Jag skickade över mitt tips från Blocket till min man. Jag har visat denna plansch tidigare utan större intresse. Denna gång var det samma respons. -"Nej, jag vet inte...jag tycker den ser lite trist ut, eller det är inget särskilt med den", sade F. "-Jag vill inte komma ner i köket och ha två ögon stirrande på mig". Då brast det för mig. Jag blev arg. Jag blev ledsen. Jag hade lust att skrika. Varför vet jag inte. Jag vet bara att jag tyckte det var så pissigt tråkigt att jag inte fick som jag ville. Att jag inte får inreda MITT hem som JAG vill. Dvs VÅRT hem. Det är ju JAG som är expert!!! Snälla lita på mig, typ. Låt mig få fria tyglar. Det blir ju bra. "Sköna hem kanske kommer och vill göra ett reportage", om vi har tur.


Den eftermiddagen samåkte vi hem från våra arbeten. Jag började att gråta i bilen på väg till dagis för att hämta vår dotter. Jag kunde inte förklara mig. Jag var bara så arg för att jag var tvungen att kompromissa i min hobby. I mitt stora intresse. Att dra en parallell till: "-Då får du börja heja på AIK istället för HiF", funkar inte. Jag kan inte förklara. Det gör att jag känner mig ännu sämre som person. Jag betedde mig illa. Som en rabiat tonåring som smäller i dörrar. Som när jag inte fick vara ute längre än till 01. När jag inte fick gå på disco och när jag inte fick åka över till Helsingör en fredagskväll. Jag ville slänga saker i golvet. Hur kunde han inte se det snygga i Olle Eksell planschen? 


Det är jobbigt att brinna för något ibland. Jobbigt att jag måste lägga band på min hobby. Jobbigt att vara så sablans envis. Det är väl snarare det sistnämnda som är det jobbiga. Att jag inte kan ge mig. Att jag ibland har svårt att kompromissa när det gäller inredning. Då lägger jag mig hellre ner och dööööör, typ, än om jag måste välja den där fula vad-det-nu-är vi pratar om för pryl eller möbel. Ibland önskar jag att F hade ansvar för en sak i vårt hem och jag vår inredning. Att jag inte fick lägga mig i Fs sak och vice versa. Att jag alltid har sista ordet i inredningen och att F alltid har sista ordet i hans "ansvarsområde".


Rabiat
Jag grät i bilen för att jag inte fick med mig F i mina tankar kring planschen med de stirrande ögonen.
Patetiskt faktiskt
Nåja...


Nej, så i morgon åker vi till IKEA och köper ett sånt där trepack med bilder på snäckor, orkidéer eller dylikt. 


Skämt å sido.


Olles plansch finns kanske på Moderna i Malmö eller Stockholm. Där finns även Andy Warhols citat på plansch. Tror ni att de skulle funka och gå hem i vår familj? 


Kram kram

onsdag 16 november 2011

Insomnia

...I need to get some sleep....I can't get no sleep...

Faithless
Insomnia
En fantastisk hit och dansdänga som jag har dansat måååånga gånger till. Den passar ypperligt idag, eller i natt rättare sagt.

Vår dotter vaknade vid 03:00 och kunde inte somna om. Hon var ledsen, gnällig. Efter flera omstoppningar tog vi in henne till oss. Hon sprallade, kunde inte komma till ro. Jag tappade det och skrek: Oh my fucking God! Fuck fuck fuck! Jag gillar inte att bli väckt. Jag är starkt beroende av min sömn, om jag inte får den blir jag überbitch. Jag blev det i natt. Nu skäms jag.

Jag lägger till Insomnia i min lista över goa låtar.
Kram

tisdag 15 november 2011

Ho Ho

Snart är julen här. I år skall jag göra egen knäck, kola och lussebullar. Bara för att det gör man när man är vuxen och framförallt när man är mamma. Jag är uppvuxen med det, att man kom hem från skolan vid juletid och mamma hade gjort kola, knäck och mozartkulor. Det doftade underbart av apelsiner med nejlikor i. Vi spelade julmusik på stereon. LP-skivor, såklart. Vi hade en där ABBA-Agneta sjunger julvisor med sin dotter Linda. Jag kunde alla låtar utantill, alla låtar i rad. Den köpte jag på CD på Åhléns förra året för niceprice, typ 79 kr. Vi pratar nostalgitripp delux.


Jag var tvungen att googla lite julinspiration. (Alla bilderna är lånade) 
Varsågod....




Kanske till Alvas rum?



Så kallat "pöcke" på skånska, dvs små inredningsdetaljer som är pricken över i:et.



Kulor kändes som förra årets "tassel", tror det är lika hett denna jul.



Så amerikanskt och härligt med den vackra vita öppna spisen. Den brunfärgade Howardpallen är magisk.



Vi har inte en enda gardin i huset än så länge, men funderar starkt på något liknande till köket. Vackert polkagrisrandig.




Vackra Ittalalyktor i rosa, cerise, röd. Sweet.



ME LIKE A LOOOOT!

Bumling - hiss eller diss?

Som jag tidigare skrivit så har jag en släng av schizofreni. Ena dagen kan jag vara barnsligt förtjust i en möbel, inredningspryl eller what not, den andra dagen gillar jag inte samma möbel, inredningspryl och what not överhuvudtaget. En sådan sak är Bumlinglampan, särskilt taklampan. Vissa dagar tycker jag den är skitful, kanske för att den påminner så mycket om inredningen jag är uppväxt med på 70- och 80-talet, andra dagar är den jätteläcker. Idag är den jättefin. Så pass fin att jag hängt på blocket och letat upp flera olika Bumlingar i olika nyanser, men svensk och trist som jag är, så är det ju antingen en vit, svart eller silvrig som hade passat bäst in i vårt kök. 

(Bild från google: Bumling)



Dagens vill ha - Soffa

Vi är inte alls på jakt efter någon ny soffa för tillfället, men drömma får man. (Samtliga bilder är lånade, sökt inspiration via Google).




Vit eller ljusbeige Howardsoffa. Me like a looot


Undrar om Howard tillverkas i avtagbart och tvättbar klädsel a la Ikea?


Den lite mer maskulina Howard i läder/skinn är ju härlig den också, eller som fåtölj.

VILL HA!

torsdag 10 november 2011

Nothing else matters

Hej och Godkväll Dagboken!

För några helger sedan var jag på bröllop. Vädret var toppen, så där härligt underbart vackert som det kan bli en höstdag. Det var strålande solsken, klarblå himmel, lagom varmt och löven var så där härligt orangefärgade. Skåne visade sig från sin bästa sida. Jag poängterade det flera gånger under dagen, särskilt när det var gäster från Stockholm med på festen. Näääästan så att min man fick säga till mig att sluta efter att jag upprepat den frasen lite för många gånger:
-Ja, så nej, Skåne visar sig veeerkligen från sin bästa sida idag.

Jag blir alltid så gråtmild på bröllop. Det är så vackert. Det är så mycket lycka. När jag ser andra med vattniga ögon går jag igång. Då blir jag gråtmild. Jag kan inte hejda mig. Där sitter jag med tårar i ögonen och försöker få de analkande tårarna att stanna kvar i ögonen. Jag vill ju inte att min mascara skall rinna, såklart.

Vigseln var fin. Prästen hyfsat cool. Eller modern. Eller vad säger man? Han var inte så högtravande iallafall. Brudparet hade valt den gamla dängan "Nothing else matters" av Metallica, vilken framfördes av en sångfågel av dess like. Jag gillar när det är lite "annorlunda". Dvs när det inte bara är "Den vackraste" av Cecilia Vennersten eller dylikt. Jag sjöng med till Metallicas låt. Eller jag mimade. Det gjorde min man också. Vi gungade med huvudet i takt. Den låten har man ju dansat tryckare till hundra gånger på högstadiet.

Brudparet gick ned för altargången och ut ur kyrkan. Gästerna följde efter och väntade med spänning på brudparet. Ris kastades. Vi kramades och alla väntade med spänning på att snart få gå på middag och en fantastiskt hejdundrandes fest. Då kommer prästen fram till mig. -Jag gillar hur du sjöng med till Nothing else matters, sade han till mig, så där myndigt som en präst bara kan säga. Då gör jag något som jag kanske skulle ha tänkt mig för innan jag gjorde. Jag tar upp mina händer, sätter upp pekfingret och lillfingret, övriga fingrar är ihopknutna. Där står jag likt Ozzy Osborn med händerna knutna i "satans tecken" och säger: Jaaaaa, klart!


(Bild framgooglad)


Typiskt. Ibland är det lätt att vara efterklok, eller?

Klok som en bok
Men ibland som en tok

tisdag 11 oktober 2011

"En kvinna med skägg och en man med vagina"

"En kvinna med skägg och en man med vagina"

Den kvinnliga uppläsaren på Kanal 5 låter seriös. Hon är klar och tydlig. Fick reda på att det visst är någon slags fotboll ikväll. Sverige spelar mot Holland, tror jag att det var. Vad är fotboll jämfört med Kanal 5's svar på "En Ding ding värld"?

En Ding Ding Värld. Kommer ni ihåg? En tidning fylld av konstigheter som hårbeklädda människor, hela ansiktet helst, som bodde i djungeln. Det skrevs om personer som hade magnetisk dragkraft. Om de gick förbi ett gäng spik sögs de in mot ansiktet. Min mormor hade en närlivs när jag var liten. Jag brukade titta igenom dessa Ding Ding värld tidningar och fascinerades av alla tokigheter i världen. Tänk att springa på en hårbeklädd människa.

Undrar vad som hände med en Ding Ding värld. Måste nog googla.

Mannen i programmet föddes som kvinna. Jag har sett honom i ett annat program. Han tjänar pengar på att vara ute och föreläsa om hur det är att vara man med vagina. Han var fångad i en manskropp och valde att byta kön, eller ja nästan. Han har gjort om sig till man förutom en sak. Vaginan. Den är kvar. Det såg lite....annorlunda ut...Nästan som en sån där människa med överkropp som har en underkropp som en häst. Lite annorlunda på något sätt.

Nu var tydligen programmet slut.


Jag hann med att se en naken man med en vagina iallafall. Han heter Buck.

Hej hej
Kille/Tjej 



måndag 10 oktober 2011

Bron

Godkväll Dagboken!

När jag var fjorton pratades det om att bygga en bro mellan Sverige och Danmark. Det var fördelar och nackdelar, som det alltid är. Det pratades om att ingen, troligtvis, kommer att köra bil över. Det kommer inte att vara lönsamt med en bro. Inte när vi har båtar över sundet.

Vid ett tillfälle var jag och en kompis, också tonåring, i Helsingborg och shoppade. Vi var på Indiska och köpte trähalsband med giraffer dinglandes längst nere. Vi var på H&M och köpte tighta toppar som vi hade ihop med våra ljusa 501:or. Vi hade Dr Martens med stålhätta. Vi hade mittbena och militärjacka från Överskottsbolaget.

Vid Centralstationen, när det var dags att ta Regionbussen hem till hemstaden några mil därifrån, blev vi stoppade av en man i 50 årsåldern. Han var vithårig, hade tjocka pilotglasögon och skägg. Han hade samma militärgröna jacka som jag och min kompis. Han såg ut som en övervintrad hippie. Jag gillade honom. Om jag inte minns helt fel hade han ett gult märke på sin jacka. "Stoppa Kärnkraften". Nämen Off Course att vi skall, tänkte jag. Mannen hade några papper under armen. Han frågade oss om framtiden, hur vi såg på den. Jag kommer inte ihåg vad jag svarade, jag tänkte mest på att vi höll på att missa vår buss, men jag vet att jag ville höra vad han ville. Han började prata om bron över sundet. Han tyckte inte att det var så bra. Han bad oss att skriva på listor mot bron över sundet. Amen, Off course, sade vi och skrev under några papper. För när jag var fjortan var man emot nästan allt. Jag vet jag hann slänga ur mig, samtidigt som jag sprang mot bussen: "Ja för vem fan kan tura på en bro"?

För Helsingborgarna var det ett vattentätt argument. "Hur fan kan man tura på en bro"? För er som inte vet vad en "Tura" är så innebär det att man åker färja över sundet, fram och tillbaka, fram och tillbaka. Alkohol är oftast inblandat. Kanske en och annan räkafton också. Eller American Buffé eller annat lite exotiskt (Ironi). Efter ex antal rundor vet man inte om man är i Sverige eller i Danmark. Det blir en fylla på fyllan.

Vattentätt argument. "Hur fan skall man kunna tura på en bro". Jag hade hört vuxna säga detta. Nu kom det bara ur min mun. Utan att jag tänkte. Ibland kommer såna meningar ur min mun, precis som om det är någon annan som pratar. BLLLUUURRRP säger det bara. Orden bara kommer. Jag var fjorton år. Men den övervintrade hippien log. Han hade fått två namnunderskrifter.

Bron finns idag. Jag blev väl inte jätteledsen, för innerst inne brydde jag mig inte så mycket. Men det var fräckt att skriva på protestlistor. Jag har både kört bil och åkt tåg över flera gånger. Fantastiskt. Jag har turat mellan Helsingborg-Helsingör trots att bron finns. Jag tycker om Danmark. Så mycket att jag skall kolla Lykke på TV nu.

Kram

söndag 9 oktober 2011

Teknik

Hej igen!

Vi hade en hel del tekniska prylar när jag växte upp. För att vara tidigt 80-tal så var det ganska mycket faktiskt. Det var fräckt. Vi hade videoapparat i början av 80-talet. Jag var väl sisådär 4 år när vi fick den första. Den var jättestor. Den hade knappar stora som Duplolegoklossar. Man fick trycka ner Duploklossarna hårt när man tryckte på Play. När man tryckte på Eject lyftes en lucka upp, däri stoppade man in videofilmen. På den tiden fanns det inte så många videofilmer ute. Men det gjorde det något år senare. Då hyrde vi film ibland på lördagskvällen. Men bara ibland, för det var dyrt. En film kostade 50 kr, har jag för mig. Idag nästan 30 år senare är priset detsamma. 

Filmerna hackade ibland. Det fanns ju inte jättestort utbud, vilket innebar att de filmer vi hade spelades frekvent. Slitskador. När de hackades och man hörde hur det slet i bandet skrek vi i kör: Tracka, tracka! Då gick man fram till videon, såklart, och tryckte på knappen Tracking. Jag vet inte vad det betydde, men det brukade hjälpa. 

När vi hade hyrt film och skulle lämna den på söndagen såg vi alltid till att spola tillbaka filmen från början. Det blev man tillsagd att göra på Videogrottan. Eller vad nu Videoaffären hette. Det var sjukt irriterande med de filmer man hyrde som inte blivit tillbakaspolade av tidigare hyrare. Slarv.

Vi spelade in Grease och Sound of Music. Mina bästaste filmer, ever. Iallafall när jag var 6 år. Jag ville vara Sandy och jag ville vara Liesl. Sandy innan hon blev permanentad i slutet i lackutstyrseln. Sandy var sötast i sin babyblå tröja och kjol och inlockad lugg. Jag hade sådan lugg ibland.

När jag fyllde tio år fick jag en ny bandspelare. Den hade dubbla kassett. Med dessa kunde jag kopiera band. Jag kunde spela in min egen röst. Den var svart med mintgröna detaljer. Jag hade Milli Vanilli, NKOTB (NewKidsOnTheBlock) och Anna Book på kassett. Jag tog mammas gamla kassettband och spelade över med min röst. Jag lekte radio. 

Pappa fick mobiltelefon via jobbet. Det var en rejäl pjäs. Den satt fast i en box. En tung box som vägde flera kilo. Den blev varm när man pratat i den i några minuter. Men det var fräckt. Tänk att få prata i telefon samtidigt som man är ute och går, eller sitter i bilen. Det var hitech.


Ungefär så här såg den ut
(Bild framgooglad)

Vi fick TV-spel. Nintendo. Jag spelade Super Mario Bros så fingrarna var svullna. Jag spelade Ice Climber. Vi hade inte den där pistolen som vissa fick till sina spel. Mina kusiner hade den. Då spelade vi något slags ankspel där vi sköt på ankor. Grafiken var inte den bästa. Men det var härligt att hitta genvägar och hoppa under tegelstenar som genererade flera poäng. Jag hoppade på svampar och växte. Jag plockade blommor och kunde skjuta. Jag dödade bossar. Jag gick från vänster till höger i spelet. Dagens TV-spel gör mig illamående. Jag blir åksjuk. Ungefär som när någon har filmat hackigt. Som Lars von Trier. Dogma. Jag klarar inte av DogmaTVspel.

När vi flyttat till vår 70-tals villa i mitten av 80-talet kom våra grannar in och hälsade oss välkomna till området. Mannen i den familjen kollade in vår stereo. Under den tiden hade nyligen en nymodighet släppts. CD-spelaren. Han frågade min mamma: Är det sån där CD? Min mamma, som inte är så teknikintresserad, skruvade på sig och svarade: Nej, det är en Panasonic. Den har hon fått höra många ggr.

Jag fick min första mobiltelefon i samband med att jag flyttade till Lund för att plugga på Universitetet. Det är inte jättelängesen. Det var i slutet av 90-talet. Min första Ericssontelefon. Märk väl Ericsson. Inte SonyEricsson. 


Mobilen till vänster hade jag
(Bilden framgooglad)

Det var sjukt dyrt att ringa från den. Det var ännu dyrare att ringa till den (typ 6 kr/minut). Mina vänner hade inte mobiltelefoner. Det var alltså ganska tyst i min lur. Förutom mina föräldrar som ringde mig. Men det gick ett år. Sen hade alla, eller nästan alla, en telefon. Min kursare och vän Katrin köpte luren till höger i chockrosa. Hon hade "La cocaracha" som ringsignal. Den hade hon själv knapprat in. Sån ville jag också ha. På min fanns några få signaler. Efter några månader med min telefon hittade jag sms-funktionen. Detta var innan T9 fanns. Som ni ser var Displayen en rad. Men det funkade. Det skickades ju inte så många sms. De kostade 3kr/st eller ngt.

Nej, nu ser jag att PH80 har lagt in ett ord på Wordfeud. Måste ju avsluta de spel jag påbörjat iallafall.

God Natt
TV-spel med ratt





Hej igen Dagboken!

Hej Dagboken!
Så var vi där igen...


Likt en hund viker jag in svansen mellan benen. Mitt sista inlägg var för flera veckor sedan. Den här elektroniska dagboken börjar samla damm. Redan. Precis som mina riktiga dagböcker på vinden.


Hur får man tiden att räcka till? 


Vi har ett barn. That's it. So far. 
Jag har en kollega som har tre. Då snackar vi logistik på hög nivå. Vi har ett. Känns ändå som om jag inte har tid till "Linda-time". Kan kanske ha att göra med att jag inte är så bra på att skapa just Linda-time. Det är viktigare att plocka undan tvätt, se till att min foundation, som har en tendens att vilja lägga sig som en brunspräcklig hinna mot det vita porslinet, inte hinner att göra detta, dvs rengöra badrummet och den vita vasken. 


Vår lilla tjej lägger sig runt 19.30. Det första jag gör då är att sätta mig i soffan och pusta ut efter en hel arbetsdag, hämtning från dagis, käkat, plockat undan osv. Tanken slår mig ofta. Hur gör man med två, tre kanske fyra barn?


Jag har en lista på saker jag borde göra. Listan består för närvarande av följande moment:
-Placera pengar i fonder
-Läsa det där j-vla Alecta brevet och placera några andra pengar, pension eller vad det nu handlar om. Sjukt ointressant iallafall.
-Komma på vad jag skall ha på mig nästa lördag då vi skall på bröllop (tjoho)
-Sortera garderoben och rensa ut saker jag inte använt på två decennium
-BÖRJA RENOVERA HUSET
-Kolla över elavtal, vilket är billigast
-Ta in en arborist som kan beskära våra fruktträd och världens största rodedendron som står på vår tomt. I dag skuggar den en area som ett litet Afrikanskt land, typ
-Boka tid för service på bilen
Und so weiter...


Inte så att man hoppar jämnfota av glädje eller? Inte när man laddat ner Wordfeud på sin mobil iallafall. För det är det jag gör efter jag pustat ut i soffan. Inte ta tag i min lista.


Jag började att spela mot 7 random personer. Min första motspelare var "Assyrian". Jag förstod inte reglerna riktigt och förstod inte vad de små DL, TL, DW och TW stod för. Jag bara spelade och fick till ord som te, ren, galen. Jag fick 12 poäng en gång. Det var bra. Tyckte jag iallafall. Tills Assyrian klämde till med något kort ord han/hon klämde in mellan raderna på andra och plötsligt fick till minst 50 poäng. Då började jag förstå att man skulle tänka i Wordfeud. 


Jag spelade mot "MissSunflower" eller något liknande namn. Hon var duktig. Mitt första ord där var SNOPP. Jag funderade länge på om jag skulle trycka Enter eller ej när jag fått in ordet i rutorna. Jag tyckte det var äckligt. Här var jag, okänd för MissSunflower och jag trycker in SNOPP. Tänk så skulle hon tro att jag var någon sjuk j-vel som hon spelade mot. Då upptäckte jag chatfunktionen. Jag tryckte in SNOPP och skickade iväg ett meddelande "Förlåt för mitt ordval". Det var lugnt, tyckte MissSunflower. MissSunflower vann. Någon dag senare vann jag mot Assyrian. 


Jag lade till vänner och kollegor. Jag var besatt. Min klocka ringer kl 06.10, jag greppade först mina glasögon. Utan dem ser jag inget. Sen telefonen. Undrar om PH80 har svarat? 


Det har gått en månad nu. Jag har tröttnat. Som jag oftast brukar göra med saker efter ett tag. ZOO, AZUR, ZON. Nähe....jag får inte in mitt Z:a. Skit också. Jag blev irriterad när jag inte fick ett ord godkänt som jag vet finns. Jag blev ännu mer irriterad när jag spelar och min motspelare får godkänt ord som t ex ITY, TÄRM. Va? Men visst, jag har också fulspelat. Går det så går det. Men nu är det inte så skoj längre.


Att skriva är skoj. Jag vill skriva. Jag vill hitta tid till det. Jag skall bara....


Kram kram

torsdag 8 september 2011

Roadrage

Hej!

Jag kan ganska så enkelt drabbas av roadrage. Det är ingen trevlig egenskap. Jag blir förbannad. Snabbt. Vi pratar ultramegajättesnabbt. Från noll till hundra på några ynka sekunder. Det har hänt att jag får lust att köra efter DEN JÄVELN SOM GJORT FEL I TRAFIKEN! JAG VILL KÖRA PÅ DIG BAKIFRÅN BARA FÖR ATT DU ÄR SÅ JÄVLA PUCKAD. SÅLL!!!!

Det händer att jag kan skälla rakt ut på föraren framför, sidan om eller bakom mig. Hetsigt. Jag vet. Jag säger fula ord. Ord som Röv, Såll, Kukhuvud, Ollon. Det är inte speciellt moget gjort. Inte så stabilt heller för den delen.

För att undvika mig i trafiken bör man inte göra följande:

-Ha för fan inte blinkersen på om du inte tänker svänga. Särskilt inte i flera kilometer på motorvägen. 
-Om det står 50km/h på vägskyltarna, kör du i 50 km/h. Inte i 35 eller 40 km/h.
-Lär dig kör i rondell.
-När du är på en påfart till en motorväg skall du vara uppe i minst 100 km/h innan du når motorvägen. Du skall inte ligga i 50 km/h och när du väl är ute på motorvägen speedar du upp.
-När du står vid ett rödljus och väntar på att det blir grönt. Börja gasa när det är oranget så att du kan köra direkt när det blir grönt. Börja inte gasa när det väl blivit grönt. Då är risken att enbart en bilist till bakom hinner med över innan det blir rött igen.
-Om du står vi en korsning och det är lång kö, håll lite koll på din bil bakom dig. Kanske skall hon eller han svänga längre fram. Om du bara kan köra fram liiite till så kanske hon eller han kommer fram där hon skall svänga, där det är helt tomt. Tänk i trafiken ditt såll.
-Var inte så ego, släpp fram bilar i en kö du står i. Eller låt en annan bil komma framför dig om det är kö. Det underlättar för andra.
-Om jag ligger i vänsterfilen och du vill köra om. Kör inte upp i röven på mig när jag ligger i 120 km/h. Jag har en lastbil sidan om på höger sida. Jag kan inte köra ut dit. Tänk, ditt såll!
-Om du kör om en bil eller lastbil i vänstra körfältet. Slå av din fastighetsmätare som du har inställt på 110 km/h. Gasa så att du kommer om. Du har en lång kö bakom dig.
-Sitt inte och skicka sms i bilen. Vad fan tänker du på?
-Om du stannat för att tanka och du har tankat klart. Om du ser att det är hundra bilar i kö bakom, kör fram en bit och gå in och betala. Stanna inte vid pumpen, parkera, gå in och betala, passa på att trycka en torrgrillad korv. Snabba dig. Tid är pengar. Vamos, chop chop.
-Och framförallt don´t drink and drive.

Nämen, jag låter inte bitter.
Kram puss och mys mina bloggisar. [ironi]

tisdag 6 september 2011

A case of ABA?

Hej Dagboken!

Apropå föregående inlägg. Jag har tänkt på den där mannen som uträttade sina behov upp mot den vita muren en hel del sedan jag såg honom. Jag har undrat vad hans problem har varit. Jag har tänkt "Jävla svin", "Såna som han borde vara inlåsta". Men jag skall erkänna en sak. Jag har gjort samma som Bajsmannen. Inte bara en gång.

Redan på högstadiet började jag att få problem med min mage. Den hade sitt egna liv. Den gjorde som den ville. Den bestämde. Jag hade ingen kontroll. Den kontrollerade mig. Jag kunde bli dålig i magen på de mest olämpliga tidpunkterna och på de mest olämpliga platserna. Då vill man ha nära till en toalett. Jag har en kär vän, Elin, som jag berättat om tidigare, som kallar detta för ABA. ABA står för Akut BajsAttack. Picture this: Du är 15 år, har försökt att täcka dina tonårsfinnar. Du har kammat en mittbena i din pagefrisyr, som du trodde att du passade i trots att du har en långsmalt ansikte, likt en häst, du har sprutat vaniljessensdoft från Bodyshop över hela din kropp. Du är redo för tonårsdisco på sommaren. Du längtar efter att träffa någon kille. Det är Tennisvecka i Båstad. Du vet att det är stentuff konkurrens. Vi pratar inte tennis. Vi pratar konkurrens utseendemässigt. De där tjejerna från Stockholm som är nere v.28 är skitsnygga. De har fint hår och passar i page.

Du sitter i bilen som dina föräldrar kör. Du får ont i magen. Fruktansvärt ont i magen. Magen talar med dig. Den ger i från sig ljud likt en katts jamande. Du känner att du måste gå på toaletten. Du måste gå på toaletten. Du måste gå på toaletten. DU MÅÅÅÅSTE GÅÅ PÅ TOALETTEEEEN. NU!!!! Du hinner komma in på tonårsdiscot. Men du har knipit igen minst 10 minuter. Du dör snart om du inte får komma på en toalett. Du kommer att sprängas i bitar och det kommer att spruta ut avföring. Eller kommer du svimma. Du blir kallsvettig. Du springer raka vägen till toaletten på discot som du nyss anlett till och sitter där en timme.

Jag och min mage. Vi har inte varit så bra vänner under min tonårstid. Inte heller under min studietid i Lund.

Jag hälsade på min expojkvän i Barcelona, då han studerade en termin där. Vi skulle ha picknick i Parc Guell. Vi hade köpt baguetter med prosciutto och mozzarella. Det var vackert väder. Det var jättemysigt. Vi anländer till Parc Guell. Fantastiskt. Vi satte oss ner för att äta de goda baguetterna. Min mage börjar att skrika. Den där jamande katten var tillbaka. Nej nej nej, hann jag tänka. Sen var det dags. Panik. Vi sprang omkring på området och letade efter en toalett. ÄNTLIGEN, där stod en. Jag tog fram ett 100 pesetasmynt (ja, det var på den tiden). Jag slängde i pengen och slet i dörren. Dörrjäveln ville inte öppna sig. Kris. Känslan av att sprängas i luften kom fortare än fort. Jag greps av panik. Började nästan att gråta. Kände att jag höll på att svimma. Servetterna, som var avsedda att torka sig på efter vi ätit upp baguetterna, slet jag till mig. Jag sprang. Sprang bakom en mur. En mur i Parc Guell. Den var inte vitmålad. Men dock. Jag kände mig som en hund. Eller en byracka. Fy vad jag skämdes. Jag skämdes inför min pojkvän, inför eventuella grannar som sett mig, inför Parc Guell, som är så fantastiskt vacker.

Några år senare var jag och en mycket nära vän, Anna, i Florida. Vi hade hyrt en bil och skulle åka till Miami. Jag körde. Jag fick ont i magen när vi kommit lite längre än till Fort Lauderdale. Det knep, det gjorde fruktansvärt ont. Jag fick ta upp mitt vänsterben på sätet så ont det gjorde. Jag var tvungen att svänga av på en avfart. Man skall INTE köra av vart som helst. Man skall följa den gula solen på alla skyltar som är för turister. Det hade vi blivit varnade för. Inte svänga av. Vi svängde av. Vi kom till ett hak. Ett sånt där hak där servitrisen har glasögonen nere på näsan, heter Betty, och serverar antingen kaffe eller flottiga burgare. En sån som går utanför på baksidan och tar en cigg, en sån som har en tatuering med en fågel på ankeln.

Jag parkerade bilen utanför. Sprang in och möttes av "Bettys" blick. Anna satt kvar i bilen. Allt sus som fanns på haket försvann. Blickarna vändes mot mig. Majoriteten av gästerna var män. Män som kör lastbil. Lastbil i USA. De hade truckerkeps och stora mustascher. De glodde på mig. Det var läskigt. Men If U gotta go, U gotta go.

Veckan innan hade vi varit i New York. Vi hade varit i Chinatown där jag införskaffat mig nya Guccisolglasögon. Falska så klart. Jag satt där på den lilla toaletten på haket. Jag hade fruktansvärt ont i magen. Jag slängde huvudet bakåt och jämrade mig. Det skulle jag inte ha gjort. Mina nyinköpta fräcka Gucci ramlade baklänges i toaletten. Plask. "Ska jag lämna dem? De är ju helt dränkta. Fy vad äckligt", tänkte jag. Jag plockade upp dem. Tvättade dem i hakets tvål sisådär 10 ggr och traskade ut till Anna som satt och väntade i bilen. Det blev inget Miami. Vi vände. Jag fixade det inte. Det gjorde för ont i magen och jag ville inte göra någon avstickare igen.

Listan kan göras längre. Min mage har haft kontroll över mig länge. Till för något år sedan. Då satte jag ner foten. Efter hur många kontroller och utredningar hos läkare som helst fick jag nog. Jag var trött på att magen skulle bestämma över mig. Det blev som ett handikapp. Vart jag än skulle ville jag få bekräftat att det fanns toalettmöjligheter i närheten. Jag har kontrollen idag, fråga mig inte hur, men det har jag. Jag bara bestämde mig. Visst, att gå och vandra i bergen i Katmandu, åka till Indien, eller vandra i någon regnskog osv, eller något annat äventyrligt där det inte finns tillgång till toaletter är jag kanske inte så sugen på.

Så förlåt Bajsmannen. Bara för att jag hade kavaj på mig förra fredagen och du stod med röven mot den vita muren, är jag inte bättre än du. Du kanske bara hade ett case av ABA. Hoppas att du snart mår bättre.

Om du äter majs,
syns det i ditt bajs
(Förlåt, var tvungen)

Guten Nacht
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...