Det där med självdistans

Förresten...kom på en sak nu som jag väl kan dela med mig. Ett tillägg till föregående inlägg.

Ibland kan jag håna de som ställer upp på Idoluttagningarna. "Har de ingen självdistans"? "Hör de inte hur dåligt de sjunger"?

Jag kanske inte skall gå längre än till mig själv....nog för att jag har, och har haft, ett inredningsintresse väldigt länge men det säger ju inte att jag är grym på det. Men strunt samma. När Kanal 5 körde en serie om homestyling för några år sedan var jag fast framför TV:n. Det var det bästa på länge. Jag slängde därför in en spontanansökan till redaktionen om att jag var deras nästa inredare i programmet minsann. "Jag kan bidra med mycket i programmet, mitt stora intresse för inredning samt min sköna skånska". 

Jag har inte fått något svar ens.

Kanske sitter min CV på väggen i redaktionens fikarum, till allmän beskådan, sånt där man sätter upp för att skratta åt.

Kram

Inredningsintresse

Mitt inredningsintresse började tidigt. Jag var nog ca tio år när jag började att ändra om på mitt 80-tals rum på allvar. I början städade jag mest mitt rum och flyttade runt på mina prydnadssaker. Jag kunde ställa mig lite på avstånd, lägga huvudet på sned och granska om den där porslinskatten och smyckesskrin, med en sån där dansandes ballerina, verkligen passade på den nya platsen eller ej. Så kunde jag stå någon minut. Så gör jag än idag.


Jag tror inte att jag överdriver om jag säger att jag ville ändra om på mitt rum varannan vecka. Helgen kom och jag frågade snällt min pappa om han kunde hjälpa mig att lyfta sängen och bokhyllan, som var de tyngsta möblerna i mitt rum. Pappa hjälpte gärna till i början, men då jag hade ändrat om två gånger på en månad tyckte han att det fick vara nog. "Men, va ska de va bra ti"? (skånsk accent). Då ändrade jag om själv. Jag slet som ett djur. Drog byråer och säng över golvet. Som tur var var mitt golv i plast, så det blev inga direkta märken. Ibland blev det bra, ibland mindre bra som att möblerna inte passade, rent storleksmässigt, på en vägg. De fick inte plats helt enkelt. 


Jag vet inte vilket klass jag gick i, men jag tror jag var runt elva år när vi fick lära oss att räkna skala. Jag visste genast hur jag skulle omsätta detta praktiskt. Jag gick hem, mätte upp varenda möbel och hela mitt rum, förminskade dessa och hämtade sedan papper och sax. Jag hade skapat ett miniatyrrum i papper där mina möbler var utklippta exakt i samma mått fast mindre då. Fantastiskt! Förutom procent är detta nog bland det vettigaste jag lärt mig på matten i skolan. Nu var det bara till att skapa. Jag funderade, placerade ut mina pappersmöbler i pappersrummet och när jag kom fram till "rätt" lösning, iallafall för den veckan, så kunde jag börja att dra i möblerna igen. 


Jag tycker fortfarande det är mycket skoj med förändring vad gäller inredning. Ibland tycker inte min man det är lika skoj. Inte då jag får en idé och jag vill ändra direkt. Har svårt att vänta, det skall göras direkt. Hade en period då allt skulle se slitet och lantligt ut, idag finns det ett namn för detta: Shabby chic. Det verkar finnas på allas läppar nuförtiden. Tydligen kan man också kalla allt för shabby chic, bara man målar om möbeln i vitt. Det irriterar jag mig på. Det är inte ok att måla om en byrå från 1983 med runda knoppar och sen kalla den shabby chic. Irritation...Stilen ändras med tiden, men jag älskar vitt, som de flesta andra verkar det som. 


Vi flyttade till vårt första hus förra året och har hunnit med att bo här i sex månader ungefär. Vi behöver inte renovera något utan det som skall fixas är lyxprojekt som t ex fixa till källaren etc. MEN...för mig, som älskar att ändra om, rätta till och fixa så är det svårt att "bo in sig" och "känna av". Jag vill ändra nu, helst igår. Det är ju så skoj. Det kliar i mina fingrar och jag blir helt salig när jag ser inredningsprogram, tittar i inredningsmagasin etc. Vill vill vill!!!! Jag brukar kalla det för inredningsporr eller husporr, när man ser något vackert hus med vackra detaljer. För att stilla mina begär går jag ibland på småprojekt som att köpa gamla byråer och måla om dessa. Superskoj! 
Men det är en bra övning att vänta och faktiskt leva i det man har. Nu skall jag fortsätta att måla om just en "ny" byrå som skall ut i uterummet. 


Kram kram dagboken