Hej!
Tänk att få arbeta med något som även är ens största intresse. Det vore fantastiskt. Nu låter jag lika bitter som Henrik Berggren i Broder Daniel när han vrålar ut sin jobbångest i "Work" eller J.Thåström för den delen i "Vad ska du bli". Jag gillar mitt jobb som rekryteringskonsult, absolut, men tänk att få jobba med sitt stora intresse och passion. Det kanske inte riktigt är mitt intresse, dygnet runt, att hjälpa företag hitta rätt kandidat till rätt tjänst. Eller göra personlighetstester och analyser av dessa.
När jag var liten, vi pratar ca 10 år, ville jag titt som tätt ändra om på mitt rum. Jag kom på nya lösningar och möjligheter på hur sängen kunde stå, eller vart mitt skrivbord kunde stå. Pappa tröttnade ganska fort på att agera flyttkarl så en dag sade han "Nu får det va nog! Om du vill flytta runt får du göra det själv." Jag tog han på orden. Jag drog och jag slet. Stackars mamma och pappa kunde vakna en lördagsmorgon av att jag drog i min säng.
I femman lärde vi oss att räkna skala. 1:10 och sånt där. Om det är ngt jag anammat och fått användning av inom matematiken så är det fasiken detta. (Seriöst, vem behöver använda grafer, rita grafer osv om man inte blir ingenjör?) Skalor. Helt fantastiskt. Jag mätte upp mitt rum, skalade om och klippte ut på en kartongbit. Jag gjorde likadant med mina möbler. Sen satte jag igång. Istället för att dra och slita i min tunga bokhylla för att i se att den inte passar in sidan om sängen så kunde jag nu göra det i mitt kartongrum och där få en känsla om det skulle se fint ut. Perfekt!
Jag gick i femman.
Idag är jag 35 och har fortfarande inte vågat ta tag i mitt stora intresse och passion. Inte mer än på hobbynivå. Jag är för feg och fyrkantig. "Inte kan väl jag...", följt av "Det är ju inget reeeedigt (riktigt) jobb det där.
Jag var på en föreläsning/inspirationskväll med feng shui konsult Jannice Wistrand http://blogg.skonahem.com/addsimplicity/ för någon vecka sedan. Jag satt som en flickidoll framför Justin Bieber. Jag var helt såld. Så extremt intressant och inspirerande och jag skuttade hem till min make och babblade som om jag vore hög. Tänk att få lära sig mer i ämnet och sen få ta tillvara på den kunskapen på ett eller annat sätt. Äntligen träffade jag någon som totalt förstår vad jag menar när jag säger: "Nej, du kan inte sätta den vasen där, det känns som om hela skåpet skall ramla över", eller "Nej, måste vi ha soffan in till väggen? Det ser ju ut som en lång korridor. Vi måste mjuka upp det och göra det lite rundare, få mer flyt i det liksom". Tänk att få arbeta med sitt största intresse. Glädje.
