För några helger sedan var jag på bröllop. Vädret var toppen, så där härligt underbart vackert som det kan bli en höstdag. Det var strålande solsken, klarblå himmel, lagom varmt och löven var så där härligt orangefärgade. Skåne visade sig från sin bästa sida. Jag poängterade det flera gånger under dagen, särskilt när det var gäster från Stockholm med på festen. Näääästan så att min man fick säga till mig att sluta efter att jag upprepat den frasen lite för många gånger:
-Ja, så nej, Skåne visar sig veeerkligen från sin bästa sida idag.
Jag blir alltid så gråtmild på bröllop. Det är så vackert. Det är så mycket lycka. När jag ser andra med vattniga ögon går jag igång. Då blir jag gråtmild. Jag kan inte hejda mig. Där sitter jag med tårar i ögonen och försöker få de analkande tårarna att stanna kvar i ögonen. Jag vill ju inte att min mascara skall rinna, såklart.
Vigseln var fin. Prästen hyfsat cool. Eller modern. Eller vad säger man? Han var inte så högtravande iallafall. Brudparet hade valt den gamla dängan "Nothing else matters" av Metallica, vilken framfördes av en sångfågel av dess like. Jag gillar när det är lite "annorlunda". Dvs när det inte bara är "Den vackraste" av Cecilia Vennersten eller dylikt. Jag sjöng med till Metallicas låt. Eller jag mimade. Det gjorde min man också. Vi gungade med huvudet i takt. Den låten har man ju dansat tryckare till hundra gånger på högstadiet.
Brudparet gick ned för altargången och ut ur kyrkan. Gästerna följde efter och väntade med spänning på brudparet. Ris kastades. Vi kramades och alla väntade med spänning på att snart få gå på middag och en fantastiskt hejdundrandes fest. Då kommer prästen fram till mig. -Jag gillar hur du sjöng med till Nothing else matters, sade han till mig, så där myndigt som en präst bara kan säga. Då gör jag något som jag kanske skulle ha tänkt mig för innan jag gjorde. Jag tar upp mina händer, sätter upp pekfingret och lillfingret, övriga fingrar är ihopknutna. Där står jag likt Ozzy Osborn med händerna knutna i "satans tecken" och säger: Jaaaaa, klart!
(Bild framgooglad)
Typiskt. Ibland är det lätt att vara efterklok, eller?
Klok som en bok
Men ibland som en tok
