Hej Dagboken!
Som jag nämnt tidigare så hade jag bra betyg på gymnasiet. Inte nog med det, jag kände mig ganska så smart också. Ganska allmänbildad och kunnig i det mesta. Det är kanske i och för sig ganska vanligt när man går på gymnasiet. Man känner sig ganska världsvan fastän man inte varit utanför Europa. Utanför Europa med sina föräldrar.
Jag hängde med i olika debatter, räckte upp handen flitigt under SH-lektionerna och "hade koll". På något sätt var det inne att just "ha koll". Man skulle kunna droppa filosofiska meningar eller uttryck som Dante kommit på, kunna minst en dikt av Karin Boye och ha läst ett mästerverk som Idioten eller liknande. Iallafall om man ville anses som lite bohemisk men ändå inte vara helt och hållet hippie och bohem. Jag gick ju trots allt samhälle och röstade JA till om vi skulle gå med i EG eller ej. För förr hette det EG och inte EU.
För mig att anses som trög fanns därför inte.
Vid ett tillfälle, en fredagskväll, spelades det TP hemma i mitt föräldrahem. Jag, dåvarande pojkvännen, min kompis Anna och hennes pojkvän Henrik (som idag är hennes man), satt på det gråa plastgolvet i mitt flickrum. Troligtvis drack vi lite cider och åt pepparchips vid sidan av. TP. Detta spel som verkligen visar vad man går för, rent intelligensmässigt. TP borde användas i Mensas tester.
TP, ibland är det fusk. Man borde inte få hoppa fram och tillbaka för att hamna på sin favoritfärg, sitt favoritämne hela tiden. Tycker jag. När jag spelat spelet med pappa hamnar han, av någon konstig anledning, alltid på orange. Orange är sport. Hur f-n skulle jag kunna svara på frågan vem som passade bollen till någon annan Nisse på plan i Fotbolls VM 1900-frös ihjäl? Que?
Vi satt där på golvet i mitt flickrum. Det var min tur. Pojkvännen som skulle läsa frågan börjar med det man absolut INTE får säga när man spelar spel. "Den här är lätt Linda, den tar du".
Jag fick frågan. "Vad heter det när det går en väg med träd emellan"? Kanske var den formulerad lite annorlunda, men något i den stilen. Jag funderade och funderade. Det stod stilla. Komplett stilla. Så där jobbigt så att jag kunde höra hur det bara ven i mitt huvud. "Stig"?, tänkte jag. Nej det kan det ju inte vara. Efter någon minut och några svettattacker senare skickas svaret runt till Anna och Henrik. "Den är jättelätt Linda". Jag började få panik. Det enda jag såg framför mig var en jävla skogsstig och jag kunde inte få bilden ur huvudet. "Försvinn jävla stig, försvinn". Till slut gav jag upp.
"Allé", såklart sade pojkvännen.
"Såklart", svarade jag. "Jag måste gå på toaletten", sade jag i nästa mening. Tårarna rann. Världens trögaste tjej var jag. Hur puckad får man vara. ALLÈ, fucking jävla Allé.
Jävla TP.
Jag spelar aldrig TP mer.
Om det inte är Familje TP och man kan få frågor om Bamse eller något. Då kan jag vara med.
Det viktigaste är att vinna och inte att delta, eller hur var det nu?
