Hello dagboken!
I mitt arbete är jag på många kundbesök. Jag får träffa massa olika slags kunder inom olika branscher och det är fantastiskt spännande. Idag träffade jag en kund inom transportbranschen. Jag har gjort en del rekryteringar till andra "kollegor i branschen", läs konkurrenter, och jag trivs inom transport på något konstigt sätt. De har en rakhet och ärlighet som jag gillar. Iallafall åkte vi till kunden, fick vänta ett tag innan vi fick komma in till the big boss.
I ögonvrån ser jag en smal man i 50-års åldern smyga förbi. "Nämen så piffig", hann jag tänka. Han hade en randig långärmad tröja på sig. En tröja i klara våraktiga färger, gul, turkos, rosa, ja riktigt knallig, som man skulle sagt 1987.
Mannen försvann in i ett rum. Några sekunder senare dök han upp igen. Den randiga tröjan var härlig. Vet att jag hann tänka att "han är ju jättemodig". Modig för att han springer omkring i en tröja som hade passat väldigt bra in på Stockholm pride.
Sen var det något som inte stämde. Jag fick se resten av hans outfit. Jag kollade in skorna. Kunde det vara så... Av klackandet och ljudet att höra så borde det vara ett par tofflor. Men visst...det där ljudet av tofflor eller träskor tar man inte fel på. Jag blev så förvånad så att jag var tvungen att kolla en extra gång. Eller två. Fräsig och vårfräsch tröja, med tofflor.
Det är januari, vi har minus och lite snö. Den ekvationen går inte ihop. Men det var en väldigt spännande start på mitt kundmöte.
Kram
