Ibland åkte jag och pappa till badhuset på fredagseftermiddagarna. Vi simmade och plaskade runt i den stora bassängen. Vi avslutade vårt besök med att köpa en festis i badhusreceptionen, päron helst, i tetrapak. Festis i en trekantsförpackning. Det var underbart. Jag blev alltid lika blank i ansiktet och på näsan efter att vi badat på badhuset. Antar att det var pga kloret. Fastän jag tvättade håret både en och två gånger med schampoo så luktade det ändå lite badhus när det torkat.
Golvet vid ingången till badhuset var brunt och blankt. Det fanns små vita inslag i marmorn. Jag brukade studera dessa. Inget var det andra inslaget likt. Jag fick senare lära mig att det var fossiler. Då blev det ännu mer spännande. Jag har ju tidigare berättat att jag älskar allt gammalt. Det gjorde jag redan då. Golvet fick plötsligt en historia och jag kunde fantisera vilt om hur det var på dinosauriernas tid. Jag undrade vad de små djuren genomgått och hur de dog ut. Nu var de här, på ett golv, på ett badhus. Ibland letade jag efter fossiler på våra golv hemma. Vi hade plastmattor överallt så jag hittade aldrig något. Och ibland när jag såg något vitt inslag på en trottoar eller dylikt kom frågan som ett brev på posten: "Är det en fossil"?
Vi brukade åka och handla godis på lördagseftermiddagarna, sk lördagsgodis. Jag, som alltid varit svag för sötsaker, brukade passa på att fylla min påse fort som bara den. Pappa brukade tycka att jag plockat lite för mycket lösgodis i påsen. Jag visste att jag inte kunde lägga tillbaka i lådorna. Sneaky...
Jag och min syster fick dela en läsk på fredags- eller lördagskvällen. En läsk, 33cl i flaska. Läsken förvarades i förrådet utanför huset. Vi brukade köpa en back läsk när vi storhandlade och i den brukade det finnas ett gäng hallonsoda, passionsfrukt och någon enstaka sockerdricka. Givetvis skulle pappa alltid envisas med att ha någon Grappo och någon lättöl. Vi förstod inte riktigt vad han skulle med Grappon till, han drack ju aldrig läsk. Grappon blev alltid kvar i backen när den var tom... Det var med största noggrannhet som vi delade upp läsken, jag och min syster. Ibland var linjalen framme. Gud nåde den som fick en droppe mer än den andra.
På fredagskvällen, och även lördagskvällen, var det alltid lite extra god mat hemma. Det lagades lövbiff med pommes frites. Det var Blåbands bearnaisesås till detta och en och annan gurkbit eller tomat. Salladen var alltid prydligt upplagd och ibland snitsade mamma till det och skar tomaten som stjärnor. "Man äter med ögat också", fick jag lära mig. Tror de köpte en manick från TV Shop som gjorde de där mönsterna. Mamma är fortfarande duktig på garnityr och göra det fint med dukning etc. Ibland tog vi fram fonduesetet. Vi hade små söta skålar med olika såser. Jag doppade alltid köttet i bearnaisesåsen. Det var den bästa. Jag är fortfarande svag för bea. Ibland tog det bara lite lång tid med att fonduea. Köttet såg alltid lite grått ut. Det var dock väldigt gott, lyxigt och exotiskt med fondue. Jag tror det var i mitten av 1980-talet.
Ibland lagades det mat som vi tog med oss upp på ovanvåningen. Vi bänkade oss i soffan och tittade på TV. Det var ultramysigt. Vi kollade på Dallas och Falcon Crest. Vid vinjetten och introt till Dallas, när de visade bilder på skådisarna, brukade jag snabbt skrika: "Pax att vara henne" och menade Lucy. Lucy var söt tyckte jag. Sexig, tyckte kanske män i 20-30-40 och 50-års åldern. Jag som inte var så gammal tyckte att Lucy var den sötaste som fanns med sitt långa blonda svall. "Pax att vara henne". Varenda lördag, eller om det nu var fredagar det sändes. Ibland tetades pappa med att säga före mig: "Pax att vara henne". Då blev jag jätteledsen. Jag ville inte vara Pam. Pam var tråkig och hade brunt hår. Pam var alltid lite ledsen, om jag inte minns fel. Lite gnällig. Det var inte Lucy. Lucy var glad och käck. Hon struttade omkring på Southfork. Hennes lockar studsade i kapp (och även hennes hyfsat stora barm). Jag gillade inte Sue Ellen heller. Hon var obehaglig. Man kunde nästan känna doften av hennes andedräkt. Hon var alltid full i serien, mycket drama omkring och JR var alltid elak mot henne. Ibland förstod jag JR, för hon var rätt jobbig.
Fredags- och lördagskänslan. Den är mysig. Jag skall göra mitt bästa för att vår lilla tjej, och framtida barn, skall få uppleva samma mys som jag fått göra när jag var liten.
