"En kvinna med skägg och en man med vagina"

"En kvinna med skägg och en man med vagina"

Den kvinnliga uppläsaren på Kanal 5 låter seriös. Hon är klar och tydlig. Fick reda på att det visst är någon slags fotboll ikväll. Sverige spelar mot Holland, tror jag att det var. Vad är fotboll jämfört med Kanal 5's svar på "En Ding ding värld"?

En Ding Ding Värld. Kommer ni ihåg? En tidning fylld av konstigheter som hårbeklädda människor, hela ansiktet helst, som bodde i djungeln. Det skrevs om personer som hade magnetisk dragkraft. Om de gick förbi ett gäng spik sögs de in mot ansiktet. Min mormor hade en närlivs när jag var liten. Jag brukade titta igenom dessa Ding Ding värld tidningar och fascinerades av alla tokigheter i världen. Tänk att springa på en hårbeklädd människa.

Undrar vad som hände med en Ding Ding värld. Måste nog googla.

Mannen i programmet föddes som kvinna. Jag har sett honom i ett annat program. Han tjänar pengar på att vara ute och föreläsa om hur det är att vara man med vagina. Han var fångad i en manskropp och valde att byta kön, eller ja nästan. Han har gjort om sig till man förutom en sak. Vaginan. Den är kvar. Det såg lite....annorlunda ut...Nästan som en sån där människa med överkropp som har en underkropp som en häst. Lite annorlunda på något sätt.

Nu var tydligen programmet slut.

Jag hann med att se en naken man med en vagina iallafall. Han heter Buck.

Hej hej
Kille/Tjej 





Bron

Godkväll Dagboken!

När jag var fjorton pratades det om att bygga en bro mellan Sverige och Danmark. Det var fördelar och nackdelar, som det alltid är. Det pratades om att ingen, troligtvis, kommer att köra bil över. Det kommer inte att vara lönsamt med en bro. Inte när vi har båtar över sundet.

Vid ett tillfälle var jag och en kompis, också tonåring, i Helsingborg och shoppade. Vi var på Indiska och köpte trähalsband med giraffer dinglandes längst nere. Vi var på H&M och köpte tighta toppar som vi hade ihop med våra ljusa 501:or. Vi hade Dr Martens med stålhätta. Vi hade mittbena och militärjacka från Överskottsbolaget.

Vid Centralstationen, när det var dags att ta Regionbussen hem till hemstaden några mil därifrån, blev vi stoppade av en man i 50 årsåldern. Han var vithårig, hade tjocka pilotglasögon och skägg. Han hade samma militärgröna jacka som jag och min kompis. Han såg ut som en övervintrad hippie. Jag gillade honom. Om jag inte minns helt fel hade han ett gult märke på sin jacka. "Stoppa Kärnkraften". Nämen Off Course att vi skall, tänkte jag. Mannen hade några papper under armen. Han frågade oss om framtiden, hur vi såg på den. Jag kommer inte ihåg vad jag svarade, jag tänkte mest på att vi höll på att missa vår buss, men jag vet att jag ville höra vad han ville. Han började prata om bron över sundet. Han tyckte inte att det var så bra. Han bad oss att skriva på listor mot bron över sundet. Amen, Off course, sade vi och skrev under några papper. För när jag var fjortan var man emot nästan allt. Jag vet jag hann slänga ur mig, samtidigt som jag sprang mot bussen: "Ja för vem fan kan tura på en bro"?

För Helsingborgarna var det ett vattentätt argument. "Hur fan kan man tura på en bro"? För er som inte vet vad en "Tura" är så innebär det att man åker färja över sundet, fram och tillbaka, fram och tillbaka. Alkohol är oftast inblandat. Kanske en och annan räkafton också. Eller American Buffé eller annat lite exotiskt (Ironi). Efter ex antal rundor vet man inte om man är i Sverige eller i Danmark. Det blir en fylla på fyllan.

Vattentätt argument. "Hur fan skall man kunna tura på en bro". Jag hade hört vuxna säga detta. Nu kom det bara ur min mun. Utan att jag tänkte. Ibland kommer såna meningar ur min mun, precis som om det är någon annan som pratar. BLLLUUURRRP säger det bara. Orden bara kommer. Jag var fjorton år. Men den övervintrade hippien log. Han hade fått två namnunderskrifter.

Bron finns idag. Jag blev väl inte jätteledsen, för innerst inne brydde jag mig inte så mycket. Men det var fräckt att skriva på protestlistor. Jag har både kört bil och åkt tåg över flera gånger. Fantastiskt. Jag har turat mellan Helsingborg-Helsingör trots att bron finns. Jag tycker om Danmark. Så mycket att jag skall kolla Lykke på TV nu.

Kram

Teknik

Hej igen!

Vi hade en hel del tekniska prylar när jag växte upp. För att vara tidigt 80-tal så var det ganska mycket faktiskt. Det var fräckt. Vi hade videoapparat i början av 80-talet. Jag var väl sisådär 4 år när vi fick den första. Den var jättestor. Den hade knappar stora som Duplolegoklossar. Man fick trycka ner Duploklossarna hårt när man tryckte på Play. När man tryckte på Eject lyftes en lucka upp, däri stoppade man in videofilmen. På den tiden fanns det inte så många videofilmer ute. Men det gjorde det något år senare. Då hyrde vi film ibland på lördagskvällen. Men bara ibland, för det var dyrt. En film kostade 50 kr, har jag för mig. Idag nästan 30 år senare är priset detsamma. 

Filmerna hackade ibland. Det fanns ju inte jättestort utbud, vilket innebar att de filmer vi hade spelades frekvent. Slitskador. När de hackades och man hörde hur det slet i bandet skrek vi i kör: Tracka, tracka! Då gick man fram till videon, såklart, och tryckte på knappen Tracking. Jag vet inte vad det betydde, men det brukade hjälpa. 

När vi hade hyrt film och skulle lämna den på söndagen såg vi alltid till att spola tillbaka filmen från början. Det blev man tillsagd att göra på Videogrottan. Eller vad nu Videoaffären hette. Det var sjukt irriterande med de filmer man hyrde som inte blivit tillbakaspolade av tidigare hyrare. Slarv.

Vi spelade in Grease och Sound of Music. Mina bästaste filmer, ever. Iallafall när jag var 6 år. Jag ville vara Sandy och jag ville vara Liesl. Sandy innan hon blev permanentad i slutet i lackutstyrseln. Sandy var sötast i sin babyblå tröja och kjol och inlockad lugg. Jag hade sådan lugg ibland.

När jag fyllde tio år fick jag en ny bandspelare. Den hade dubbla kassett. Med dessa kunde jag kopiera band. Jag kunde spela in min egen röst. Den var svart med mintgröna detaljer. Jag hade Milli Vanilli, NKOTB (NewKidsOnTheBlock) och Anna Book på kassett. Jag tog mammas gamla kassettband och spelade över med min röst. Jag lekte radio. 

Pappa fick mobiltelefon via jobbet. Det var en rejäl pjäs. Den satt fast i en box. En tung box som vägde flera kilo. Den blev varm när man pratat i den i några minuter. Men det var fräckt. Tänk att få prata i telefon samtidigt som man är ute och går, eller sitter i bilen. Det var hitech.

Ungefär så här såg den ut

(Bild framgooglad)

Vi fick TV-spel. Nintendo. Jag spelade Super Mario Bros så fingrarna var svullna. Jag spelade Ice Climber. Vi hade inte den där pistolen som vissa fick till sina spel. Mina kusiner hade den. Då spelade vi något slags ankspel där vi sköt på ankor. Grafiken var inte den bästa. Men det var härligt att hitta genvägar och hoppa under tegelstenar som genererade flera poäng. Jag hoppade på svampar och växte. Jag plockade blommor och kunde skjuta. Jag dödade bossar. Jag gick från vänster till höger i spelet. Dagens TV-spel gör mig illamående. Jag blir åksjuk. Ungefär som när någon har filmat hackigt. Som Lars von Trier. Dogma. Jag klarar inte av DogmaTVspel.

När vi flyttat till vår 70-tals villa i mitten av 80-talet kom våra grannar in och hälsade oss välkomna till området. Mannen i den familjen kollade in vår stereo. Under den tiden hade nyligen en nymodighet släppts. CD-spelaren. Han frågade min mamma: Är det sån där CD? Min mamma, som inte är så teknikintresserad, skruvade på sig och svarade: Nej, det är en Panasonic. Den har hon fått höra många ggr.

Jag fick min första mobiltelefon i samband med att jag flyttade till Lund för att plugga på Universitetet. Det är inte jättelängesen. Det var i slutet av 90-talet. Min första Ericssontelefon. Märk väl Ericsson. Inte SonyEricsson. 

Mobilen till vänster hade jag

(Bilden framgooglad)

Det var sjukt dyrt att ringa från den. Det var ännu dyrare att ringa till den (typ 6 kr/minut). Mina vänner hade inte mobiltelefoner. Det var alltså ganska tyst i min lur. Förutom mina föräldrar som ringde mig. Men det gick ett år. Sen hade alla, eller nästan alla, en telefon. Min kursare och vän Katrin köpte luren till höger i chockrosa. Hon hade "La cocaracha" som ringsignal. Den hade hon själv knapprat in. Sån ville jag också ha. På min fanns några få signaler. Efter några månader med min telefon hittade jag sms-funktionen. Detta var innan T9 fanns. Som ni ser var Displayen en rad. Men det funkade. Det skickades ju inte så många sms. De kostade 3kr/st eller ngt.

Nej, nu ser jag att PH80 har lagt in ett ord på Wordfeud. Måste ju avsluta de spel jag påbörjat iallafall.

God Natt

TV-spel med ratt

Hej igen Dagboken!

Hej Dagboken!
Så var vi där igen...


Likt en hund viker jag in svansen mellan benen. Mitt sista inlägg var för flera veckor sedan. Den här elektroniska dagboken börjar samla damm. Redan. Precis som mina riktiga dagböcker på vinden.


Hur får man tiden att räcka till? 


Vi har ett barn. That's it. So far. 
Jag har en kollega som har tre. Då snackar vi logistik på hög nivå. Vi har ett. Känns ändå som om jag inte har tid till "Linda-time". Kan kanske ha att göra med att jag inte är så bra på att skapa just Linda-time. Det är viktigare att plocka undan tvätt, se till att min foundation, som har en tendens att vilja lägga sig som en brunspräcklig hinna mot det vita porslinet, inte hinner att göra detta, dvs rengöra badrummet och den vita vasken. 


Vår lilla tjej lägger sig runt 19.30. Det första jag gör då är att sätta mig i soffan och pusta ut efter en hel arbetsdag, hämtning från dagis, käkat, plockat undan osv. Tanken slår mig ofta. Hur gör man med två, tre kanske fyra barn?


Jag har en lista på saker jag borde göra. Listan består för närvarande av följande moment:
-Placera pengar i fonder
-Läsa det där j-vla Alecta brevet och placera några andra pengar, pension eller vad det nu handlar om. Sjukt ointressant iallafall.
-Komma på vad jag skall ha på mig nästa lördag då vi skall på bröllop (tjoho)
-Sortera garderoben och rensa ut saker jag inte använt på två decennium
-BÖRJA RENOVERA HUSET
-Kolla över elavtal, vilket är billigast
-Ta in en arborist som kan beskära våra fruktträd och världens största rodedendron som står på vår tomt. I dag skuggar den en area som ett litet Afrikanskt land, typ
-Boka tid för service på bilen
Und so weiter...


Inte så att man hoppar jämnfota av glädje eller? Inte när man laddat ner Wordfeud på sin mobil iallafall. För det är det jag gör efter jag pustat ut i soffan. Inte ta tag i min lista.


Jag började att spela mot 7 random personer. Min första motspelare var "Assyrian". Jag förstod inte reglerna riktigt och förstod inte vad de små DL, TL, DW och TW stod för. Jag bara spelade och fick till ord som te, ren, galen. Jag fick 12 poäng en gång. Det var bra. Tyckte jag iallafall. Tills Assyrian klämde till med något kort ord han/hon klämde in mellan raderna på andra och plötsligt fick till minst 50 poäng. Då började jag förstå att man skulle tänka i Wordfeud. 


Jag spelade mot "MissSunflower" eller något liknande namn. Hon var duktig. Mitt första ord där var SNOPP. Jag funderade länge på om jag skulle trycka Enter eller ej när jag fått in ordet i rutorna. Jag tyckte det var äckligt. Här var jag, okänd för MissSunflower och jag trycker in SNOPP. Tänk så skulle hon tro att jag var någon sjuk j-vel som hon spelade mot. Då upptäckte jag chatfunktionen. Jag tryckte in SNOPP och skickade iväg ett meddelande "Förlåt för mitt ordval". Det var lugnt, tyckte MissSunflower. MissSunflower vann. Någon dag senare vann jag mot Assyrian. 


Jag lade till vänner och kollegor. Jag var besatt. Min klocka ringer kl 06.10, jag greppade först mina glasögon. Utan dem ser jag inget. Sen telefonen. Undrar om PH80 har svarat? 


Det har gått en månad nu. Jag har tröttnat. Som jag oftast brukar göra med saker efter ett tag. ZOO, AZUR, ZON. Nähe....jag får inte in mitt Z:a. Skit också. Jag blev irriterad när jag inte fick ett ord godkänt som jag vet finns. Jag blev ännu mer irriterad när jag spelar och min motspelare får godkänt ord som t ex ITY, TÄRM. Va? Men visst, jag har också fulspelat. Går det så går det. Men nu är det inte så skoj längre.


Att skriva är skoj. Jag vill skriva. Jag vill hitta tid till det. Jag skall bara....


Kram kram