tisdagen den 1:e januari 2013

Instagrammamma

God-Jul, Gott slut och Gott Nytt!

Jag har en syster som bor i Stockholm. En syster som är sex år yngre än jag. Hon gör karriär och är jätteduktig. Hon har introducerat mig för instagram. Jag är redan helt hooked. Så enkelt. Faller så lätt för det enkla. Jag följer några inredningstokiga instagramare. Där får jag inspiration. Och jag blir stressad. Sjukt stressad. 

Av dessa bilder att döma är jag nog bland världens sämsta mammor. Jag har sett fina bilder tagna på när mammor bakar pepparkakor med sina barn. De ser lyckliga ut. De har stänkt mjöl på varandra och fnissar. Man kan nästan höra Wham och "Last christmas" i bakgrunden. Det bakas. Det bakas jävlar i det. Det görs godis. Rocky road. Jävligt mycket Rocky road. Givetvis är det Leila Lindholms recept. Sen har vi bilder på alla juldekorerade hem. Gärna med julgranskulor som kostar lika mkt som Greklands hela skuld. Typ. Men de är förbaskat snygga i sin svarta färg. Med sina Davidsstjärnor eller fredssymboler på. För att inte tala om julkorten. Vackra bilder som är sjukt spontana. Inget uppstyltat utan bara helt apropå. Såklart i svart vitt. Syskon som pussas, åker pulka och är rosiga om kinderna. Inget snor så långt ögat kan nå.

Men som jag skrev tidigare. Jag är nog en väldigt dålig mamma. 

Jag köpte, Gud förbjude, pepparkaksdeg på Maxi. Här skulle det bakas med vår 2,5 åriga dotter. Jag skulle föreviga detta. Vi skulle skvätta mjöl på varandra och se ut som Maja gräddnos på näsan. Jag skulle bara smaka lite av degen. Vi bakar i morgon istället. Dagen går. Vår dotter lägger sig. Ska bara smaka lite av degen. Crap! Det går en vecka, degen är slut och nu har dottern redan både bakat med farmor och mormor. 

Jag ska göra kolor. Kolor som min mamma gjort i alla tider och som är så galet goda. Vår dotter ska få vara med och hjälpa till. Hon sitter sidan om spisen och rör i kastrullen. Hon rör så häftigt, trots min lugna påminnelse om att hon får röra långsammare. Hon rör fortfarande fort. Det stänks överallt och då tröttnar både jag och hon. -Nej, nu är det mörkt och klockan är fem. Vill du se barnprogram?

Vi köper julgran. Vi ska pynta den ihop. Min make har lagt in sitt veto angående svarta kulor i granen i år så det blir röda. För trots att de är dyra kan man hitta kopior på både Ikea och Rusta. Vår dotter som är ca 1m lång klär granen fort. Jag som började som en harmonisk mor blir uppjagad av hennes tempo. Ett tu tre har hon tömt en box med kulor. Alla hänger ca 1m upp från golvet, där hon når. På ett och samma ställe. Jag går efter henne, plockar av kulorna och hänger dem "rätt".

Julkort. Hoppsan! Det blev inga. Jag har försökt fota kidsen tillsammans men dottern vill inte vara med på bild. 

HUR I HELVETE GÖR NI KÄRA INREDNINGSINSTAGRAMARE? Jag är såld. Helt imponerad över hur mycket ni hinner med, har råd med och dessutom kan fota samtidigt. 

Godnatt!

måndagen den 3:e september 2012

Experter på forum

Hej Dagboken!

Det är ju tur att jag inte har detta som heltidssysselsättning. Då hade jag fått kicken för längesen.

Denna vecka är min sista vecka innan jag går på min andra föräldraledighet. Jag kan knappt förstå det. Att det är dags igen. Sist hann jag ju inte riktigt sluta jobba utan fick skicka ett sms till min kollega om att "Du jag kommer inte in i morgon...jag skall tydligen föda barn nu"...."Kan du ställa in mina möten och mina intervjuer som jag har resten av veckan?"

På fredag är det två veckor kvar tills beräknad förlossning. Då vi fick vår dotter i v.37 och hon då hade varit född vid detta laget, så känns det som om jag har gått över tiden. Nu tror jag inte att bebisen kommer att komma. Igår letade jag därför frenetiskt efter "Tecken på att det är dags för förlossning", på google. Jag älskar att googla. Man kan få reda på jättemycket. Ofta är det någon random person som är expert också. Jag googlade och hamnade på diverse familjeforum och mammaforum. "Experterna" var flitiga med sina kommentarer. De hade namn som "Miniluvan", "Lussekatten87" och "Rockelina". Jag ställde inte själv någon fråga utan läste frågor och svar som var både från 2008 och 2009. Lussekatten87 berättade väldigt öppet om hur hennes flytningar ändrats och att slemproppen inte alls behöver komma i en klump utan kan komma stötvis. Mina förutfattade meningar säger att Lussekatten87 är en ung tjej med sjukt mycket utväxt, efter att hon bestämt sig för att bli blond igen efter sin svarta period. Hon är nog 25 år, max, och tycker passande namn på sina barn är såna som sticker ut och som är ganska poppis. Men det vet inte Lussekatten87, att namnen redan använts flitigt under flera år, utan hon tycker att hon är unik i sitt val av namn när hon vill att pjodden skall heta Liam, Noel eller Kid. Mest troligt har hon en one-piece i rosa. Kanske har hon spillt lite coca-cola på den. En coca-cola som står halvdrucken på vasken. Kolsyran har för längesen försvunnit. Men det gör inget. Undrar om hon har något jobb? Kanske, men hon är sjukskriven nu för foglossning.

Iallafall...jag googlade. Tecken jag haft som inte tillhör de vanliga som vattenavgång, slempropp etc är följande:

-Sovit dåligt. Sover alltid bra annars. Vaknar vid 4 och kan inte somna om.
-Drömmer läskigt. I natt var det ngt som kröp på mig.
-Värker i ryggen/svanken som f-n.
-Det drar i armar och ben när jag sover.
-Hyfsat svullen i händer, ben och fötter. Som Shrek ungefär.
-Kan vara väldigt glad som snabbt svänger och jag blir gråtmild och gråter för inget.
-Känslan av att jag måste hinna renovera hela, HELA, huset innan lillbebben kommer.
-Jag måste storstäda huset och det inkluderar fönsterputs.
-Hyfsat pigg och mycket energi som snabbt ändras till att jag måste få sova NU. Direkt.
-Kan känna mig ganska mätt och illamående.
-Nästa sekund är jag jättesugen på mackor eller kokt pasta med en klick smör i.

Det var flera på nätet i de olika familjeforumen som har haft samma "symptom" som jag. Rockelina och Lussekatten87 har gett sina expertkommentarer om att det mycket väl kan vara på gång. Men bebisen bestämmer ju när den vill ut. Jodå. Tack för kaffet.

Näe, det är onödigt att googla. Istället hittar man olika sjukdomar. "Hade jag inte lite klåda på magen igår"? "Jaha, då har man väl gått och fått havandeskapsförgiftning".

Sista veckan på jobbet. Idag skall jag bjuda på fika. Lika bra att göra det på en måndag. Fall i fall Lillskrutten vill komma i natt. Om jag har bakat? Nej, det finns det andra som kan och har tid till.

Om jag har förutfattade meningar om folk? Jajemän. Kommer nog återkomma till fler generaliseringar. Det är som en hobby. Jättekul.

Kaga till Kaffet varje da
För då mår man bra

Kram

måndagen den 11:e juni 2012

Barnrum

Hej dagboken!

Det har varit hög tid länge. Hög tid att byta vår dotters spjälsäng till vanlig säng. Efter att testat med att plocka av ena sidan på sängen och fått höra "dunk" följt av gråt några kvällar i rad, så har läget gått från "vi måste fixa en ny säng" till "nej, nu måste vi faktiskt fixa ny säng".

Som en sann blocketoman eller blocketjunkie har jag haft bevakning på säng, barnsäng, växasäng, utdragssäng, drängasoffa. Allt för att optimera antalet träffar. Har haft en dröm om att få inreda vår dotters rum ända sedan vi flyttade in i vårt hus för snart två år sedan. Jag har sett en vit fin gammal växasäng framför mig.

Tänkte dela med mig av lite inspirationsbilder som jag lånat genom att googla.

Fortsättning följer....

torsdagen den 31:e maj 2012

Agam sökes

Hej hej hallå!
Fy skäms osv....Ja jag hinner inte att skriva någon blogg. Inte nu. Det funkar liksom inte. MEN....Om allt går som planerat kommer jag att vara hemma från och med i september med kotte nr2. Jiiipii. Då, kanske, skall jag försöka få tid att skriva. Jag saknar ju det.


Jag är på jakt efter en stol. En stol som IKEA hade för något år sedan men som verkar vara helt galet svårt att få tag i. Jag har den som bevakning på blocket. Nyss var det en kvinna från Eslöv som hade lagt ut en annons. Jag ringde 1h efter att annonsen kommit ut. So long sucker. Den var redan såld. Sjukt. Så snälla familjen Kamprad. Inför den igen i sortimentet.


Om någon där ute har en sådan här och som vill bli av med den, bitte hör av er.



onsdagen den 28:e mars 2012

PIP

Heeeej Dagboken!
Fan. Då var jag där igen. Det går flera månader mellan mina inlägg. Precis som för 25 år sedan när jag skrev "riktig" dagbok. Jag hinner inte helt enkelt.

Ikväll har jag dock suttit och googlat tapeter. Det är dags för förändring i hemmet. Vi har bott i vårt hus i snart 1,5 år. När vi flyttade in skulle vi, observera skulle vi, måla om vårt sovrum samt hall på ovanvåningen direkt. Gärna innan vi flyttat in alla möbler. Men vips, av någon anledning, så gick tiden snabbare än vad vi trodde och nu sitter vi här. Nu har vi vant oss vid den lilamålade fondväggen med bård från 90-talets början. Hallen är inte så pjåkig i sin småblommighet i aprikos. Givetvis också med bård. Stora rosetter som knyts ihop i ny rosett. Vi har vant oss. Den aprikosblommiga tapeten lyses upp extra flott av en lampa på fot från IKEA. En sån där lampa man köper för att den är billig och fyller ut när man flyttat till första lyan - typ. Men vi har vant oss.

Men nu j-vlar. Nu skall det fixas. Samtliga golv, som är plankor eller brädor skall målas vita. Sovrummet får förbli vitt men den lila fondväggen skall bytas ut mot någon av följande PIP-tapeter.






Nu skall vi bara bestämma oss också. Till påsk blir det på med målarbyxor och lite blåsor i nävarna efter reeedigt jobb.

Kram kram


tisdagen den 28:e februari 2012

Till André med familj

Jag försöker att förstå. Jag försöker att förstå vad ni går igenom just nu.

Jag lider med er. Jag gråter och jag frågar mig frågan: Finns det inte någon rättvisa där ute?

De allra varmaste styrkekramar till er André med familj.

tisdagen den 7:e februari 2012

Autograf

Året var 1989. Min mamma gifte sig med min styvfar, som varit med i bilden sedan jag var 1,5 år ca. Vi bytte efternamn. Hela familjen. Jag övade på min autograf så fort jag fick chans. Det var viktigt det där med att ha en snygg autograf när jag gick i femman. Superviktigt. Jag skrev på papper, i min elevkalender, på utsidan av mina klädda skolböcker, på servetter. Kanske för att jag en dag skulle bli känd. Jag vet inte...

Fick först till det med min autograf, eller signatur, när jag gick på gymnasiet. Men då hjälpte min highschool sweetheart till. Han var väl lite mer av en estet än vad jag var. Han kom med förslag och jag körde urkundsförfalskning. Om man nu kan göra det med sitt eget namn. Jag behöll den så fram till 2009 då jag bytte efternamn igen. Till samma efternamn som min man. Fram med papper och penna. Fram med servetter, baksidan på räkningar. Öva. Den sitter inte riktigt, men det får duga. Känns inte som att det spelar lika stor roll som -89. Vart ville jag nu komma med detta? Det har jag glömt. Jag är trött och varm. Då tappar man lite koncentrationen. Alva vaknade dessutom nyss från sin lilla lur i vagnen.

Bifogar en bild från dagens utsikt. Sweet.
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...