Hej hej Tooodelooo!
Jag älskar mitt liv. Jag älskar min man och mitt barn. Jag älskar vårt hus. Jag är bara så lycklig. Allt är bara toppen och så där underbart. Jag har råd att köpa alla fina småsaker på Day Home och på House Doctor. Jag köper något nytt varje dag. Det gör jag på den feta lön jag tjänar genom min kända blogg. Jag klär mig bara i Odd Molly blusar och koftor. Shabby Chic är riktigt nice även om vi bor i en 70-talsvilla.
Jag brukar gå upp tidigt, före min make och mitt barn och gör nybakta bullar med olika fröer som jag serverar i mitt stora "alltid-lika-nystädat-kök". Där sitter vi på Tolixstolar som vi lite fräckt lagt ett lammskinn över. Varmt så här i vinterrusket. För hos oss är det vinter och snö, precis som i Astrid Lindgrens sagovärld. Toodeloo todeleejj.
Vänta vänta.... Det är något som inte stämmer. Hur var det nu igen? Jag är ju genomförkyld. Har snutit mig så mycket så att jag är snustorr under näsan. Mina näsvingar är fnasiga. Så pass fnasiga så att min foundation krackelerar på huden. Mina ögon är röda och mina linser gör ont. Jag får använda mina glasögon. Glasögon tjocka som flaskbottnar. Jag har -7,5. Blind utan glasögon eller linser. Hur var det nu, var jag inte liiite förbannad också i morse när jag glömt ta upp Lingongrovan från frysen? Skällde jag inte lite på min käre make för att inte han hade hjälpt till att komma ihåg detta? Var inte smöret dessutom slut så att vi fick använda riktigt smör till mackorna? Blev jag inte lite sur på Alva för att hon slängt ner julgranskulorna i fattigmanssilver från Rusta på golvet? Hur var det nu? Toodelloo eller???
Jag har inte kommit in i det där med att läsa bloggar, men häromdagen hoppade jag runt lite. Kollade in den ena bloggen efter den andra. Bloggar som handlar om framförallt inredning. Jag förvånades över antalet bloggar som ser nästan identiska ut både utseendemässigt och innehållsmässigt. Jag förvånades över hur lyckliga alla var. Hur toppen allting är. Jag blir också väldigt förvånad när jag ser att "medelsvensson" köper inredningsprylar för summor som inte riktigt stämmer. Ja ja, man kanske har ärvt och man kanske bor billigt, men det rimmar fel på något sätt. Visst man kanske prioriterar prylar mer än något annat och jag kan ha helt fel, men jag är ändå förvånad.
Kan dessa "bloggerskor" vara så lyckliga som de utspelar sig för att vara? För mig är det märkligt. Alla dessa sk "feelgood-bloggar" gör iallafall att jag känner mig illa till mods. Blir inte alls inspirerad utan tänker att "fan, det måste vara något fel på mig". "Jag har inte råd med svartvita fina julgranskulor från Day Home för flera hundratals kronor och jag har ändå en hyfsad inkomst". "Det måste vara fel på mig som känner mig stressad över att jag inte hunnit att göra något fint hemmabakat pepparkakshus, alltså inte sånt man köper utklippt och klart och bara klistrar ihop".
Viiiissst, jag är kanske lite grön av avund på de som faktiskt har råd att kunna köpa alla vackra ting, alla vackra inredningsprylar, men texten till...kom igen. Alla har vi dåliga dagar. Även bloggerskor. Bloggerskor, dagens kändisar. Dagens kändisar som våra barn, mitt barn, kommer vilja vara och efterlikna. För på något sätt är det möjligt att uppnå. Det är ju "vanligt" folk. Såna som du och jag. Att bli sångerska eller skådis är liksom inte så enkelt, men att bli rik på en blogg. Det kan ju alla bli. Eller???
Jag låter som en bitterfitta. Jag vet. Det är inte meningen. Jag är bara förvånad. Förvånad över den lycka och att allt är såååå ÖVERDRIVET JÄVLA BRA. Det är det inte.
Kära barn, kära ungdomar, kära läsare. I'm for real. Jag har mensvärk ibland. Jag har rännskita ibland. Det har alla andra också. Så det så.
Punkt.
