Inredningsdrömmar

Inredningsdrömmar idag. (Alla bilder är lånade genom google, där jag sökt inspo).

Uuunderbart svart golv. Kolla sen dörren. Lovely. 

 I want Tine K lampan. Tänk två ovanför matbordet i vardagsrummet, sida vid sida. Lite silvergrå. 

Den där Tine K kan sina saker. Vill ha allt!

Vackert vackert!

Älskar Howardsoffor. Hur praktiskt är det dock med ljus soffa när man har småbarn?

Love it love it love it

Hej hej vackra skåp

Snart kommer våra trägolv också bli vita

Älskar detta soffbord. Vart kan man hitta detta? Någon som vet? Snäckskalslampa, hiss eller diss?

UUunderbart vackert!

Fantastiskt fint. Vem säger att vitt blir för sterilt?

Göra om vår trappa såhär?

Vill ha sådan lampa!

Den klassiska ljusbrickan som finns i varje hem. Jättefint

Är lite sugen på kökssoffa, modell mindre. Tips?

Jag kan gå igång så mycket och så starkt på vackra möbler och "pöcke" som man på skånska kallar småprylar och pynt för. Jag vill så mycket. Jag vill ändra om och fixa. Jag går igång. Jag kallar det för husporr, inredningsporr, lägenhetsporr när jag ser något vackert. Om jag bara vann på triss....då så...

Det dumma är ju att jag sen kan tröttna ganska fort, då vill jag ändra om och fixa igen. Som med vår klarröda matta vi har under soffbordet idag. Sjukt het anno 2007 då vi köpte den. Idag vill jag lägga den i källaren för att det är kallt på golvet (plus att ingen ser den). Jag kanske tar vår vita matta från sovrummet idag och placerar under. Som en liten surprise när F kommer hem från jobbet?

Vet att detta inlägg kommer vara absurt efter föregående inlägg. Inte meningen, men det är svårt att skriva om något i en fin övergång på något sätt efter något så tragiskt som dödsfall. Detta är min dagbok, mina tankar. Saker jag tänker på för stunden. Inget annat.

Kram kram

Karolina

Hej Dagboken!


Jag hade en klasskompis som hette Karolina. Vi gick i samma klass från lågstadiet till högstadiet. Vi umgicks inte lika ofta som jag gjorde med Katta, men vi var i samma klick på något sätt. Iallafall på högstadiet. 


Karolina var en go tjej som bodde på en underbar gård på landet. Karolina påminde om sin mamma väldigt mycket. De var lika lugna i sättet och fantastiskt snälla och mysiga. Karolinas mamma hade sparat många av sina kläder hon använde på 60- och 70-talet. Det var sån lycka för Karolina, tyckte jag, som kunde få kränga på sig hennes mammas utsvängda jeans på högstadiet. Min mamma hade slängt alla hennes kläder från den tiden. Minns vid ett tillfälle att vi hade sleepover hos Karolina där vi provade olika outfits och tog massa kort. Vi lyssnade på Twin Peaks soundtracket och blev livrädda.


Karolina blev tillsammans med Johan på gymnasiet. De gick i samma klass. De hängde ihop även efter studenten. De var varandras highschool sweethearts. 


Jag fick höra om olyckan en kväll. Jag tror det var höst eller vinter. Jag kunde inte förstå. Jag kan det knappt än idag. En tragisk bilolycka där Karolina och Johan var de som ödet hade bestämt inte skulle få leva längre. Varför? 


Jag tänker på Karolina (och Johan) titt som tätt. Jag tänker på hennes föräldrar. Jag gick aldrig på begravningen, jag kunde inte. Jag hade inte fixat den tragik det hade varit. De sade att kyrkan hade varit överfylld. Blombutikerna i stan visste vart min blomma skulle. Jag behövde inte uppge adress. 


Det är orättvist ibland. Livet, ödet. Ibland när man hör om statistik att det t ex i varje klass kommer vara någon som kommer att gå bort innan 25 års ålder, att det i varje klass finns någon som osv osv. Jag har alltid viftat bort det. Ja ja, det händer andra. När jag tänker tillbaka på vår klass så trodde jag inte att det skulle vara Karolina som drabbades. Usch, jag blir tårögd när jag tänker på det. Jag såg hennes bror för en vecka sedan. Då kom tankarna tillbaka. 


Hoppas du har det bra Karolina, vart du än är idag. Jag tänker på dig. Kram till dig och din familj.