Min mormor och morfar brukade spendera sina semesterveckor på sommaren på en och samma camping i Halmstad. Varje år. Samma veckor. Campingen var stor och gästerna bodde främst i husvagn med förtält. Min mormor och morfar bodde dock alltid i en av de tio stugor som fanns på området. Tio likadana trästugor på en rad. De hade alltid den som var längst ner på campinggatan. Det var en hörntomt och hade således den största "täppan" utanför och där brukade mormor och morfar sitta i sina goa solstolar med tjock madrass och sola. Solstolarna knakade gott när man fällde ryggen till fullt liggläge. Madrasserna var aningen solblekta efter x-antal besök på campingen. Varje år släpades de med till Halmstad.
Något i stil med detta. (Bild lånad från enannansida.se)
På samma gata, mitt emot mormor och morfars stuga bodde några av "långliggarna" och några av de andra stammisarna. En långliggare kännetecknas av att man varje år åker till en camping vid säsongens början och stannar till säsongens slut. Husvagnen blir ens bostad.
Mitt emot mormor och morfar bodde Eivor och Bengt. De hade en flott husvagn och ett förtält med stora fönster. De hade utemöbler i förtältet, små blomsterlådor med plastblommor i, en liten radio som var inställd på P4, troligtvis eller Radio Halland. Det spelades dansbandsmusik med Lasse Stefanz och Vikingarna. "Mjölnarens Iréne" var populär. Bengt var en avslappnad herre som tyckte om att dricka öl, ganska mycket öl. Eivor upplevdes lite mer stelare och brukade skälla på Bengt. De kom från någon by i Småland, om jag inte minns helt fel. De hade utpräglad dialekt iallafall. "Dummer, så kan du ju inte göra!", brukade Eivor säga till Bengt. "Dummer"....
En dag, mitt på dagen, satt Bengt utanför förtältet för att få en glimt sol. Han satt i bar överkropp och bara shorts. Det gjorde de flesta män på campingen. För när jag var liten var det alltid fint väder på somrarna. Många som gick förbi fnissade lite när de såg Bengt just denna dag. Jag förstod först inte varför, inte förrän jag tittade ordentligt på Bengt. Där satt han på en pall och pungen hade ramlat utanför shortsen, ut genom shortsbenet. Ding dong. Efter ett tag hördes ett välkänt "smeknamn". "Dummer! Kom in direkt!"
Jag hade det stora nöjet att få spendera en vecka med mormor och morfar i Halmstad, flera år i rad. I stugan fanns det fyra bäddar. Två stycken ovanvåningssängar och detta var häftigt när man var sisådär åtta år. Jag bodde överst. Jag brukade hitta kompisar på lekplatsen eller vid kiosken. Jag drog med dem hem till vår stuga och vi lekte med Barbie eller med My Little Pony. Jag träffade en kompis vid ett tillfälle som jag tror var en flicka. Hon hade konstig dialekt, var kortklippt och allmänt grabbig. Hon ville spela fotboll och kasta saker istället för att sitta lugnt i min ovanvåningssäng och leka med Barbie. Jag frågade vad hon hette och jag har för mig att hon hade ett namn som var unisex. Typ Charlie, Kim eller Robin/Robyn och det gjorde ju inte saken lättare. Jag kunde ju inte fråga rakt ut om du är tjej eller kille. Så mycket förstånd hade jag. Det hade ju varit förolämpande tänkte jag. Så jag kom på en lek. "Jag har kommit på en lek. Den heter räcka-upp-handen-leken. Jag frågar frågor och om det stämmer räcker man upp handen. Ok?" Jag började leken. "Vem här inne tycker om katter?" Kompisen räckte upp handen. "Lätt", tänkte jag. "Vem tycker om glass?" Hon räckte upp handen igen. Nu kom det svåra. Hur skall jag formulera frågan. Ahhh, jag bara frågar. "Vem är tjej här inne?" Hon räckte upp handen. "Phuu!" Tur....
På campingen fanns en liten matbutik med det allra nödvändigaste. Som t ex kakor, bullar etc som vi hade varje eftermiddag till kaffet. De hade även det som i dagligt tal kallas för munkar eller donuts. Såna där degringar som är friterade nästan och har massa socker på sig. Min mormor kallar dem för något annat.
Vid ett tillfälle var jag och mormor i matbutiken för att köpa en "kaga" (kaka på skånska) till kaffet. Jag försvann in i butiken och kollade på leksaker, såpbubblor och rockringar. Mormor befann sig i andra delen av affären när jag plötsligt hör henne ropa på mig med hennes ganska så breda skånska dialekt: "Linda, går det braa me sånna häringa fittakaaagor?" Hon höll upp en påse med munkar/donuts. Fittakagor. Det betyder ungefär fettiga kakor, mycket socker, mycket fett. Mormor tänkte inte på det. Det var det dock några andra i butiken som gjorde. De höjde på ögonbrynen och tittade på mormor. Jag sprang fram till mormor väldigt snabbt och sade "ja tack, det blir bra. Kom vi går". Fittakagor...
Hej då
Kaga me socker på!
