Den vita muren är inte så vit längre

Hej igen


När jag ändå är igång så...


Jag är med i stadens Marknadsförening. Jag minglar. Minglar med personer på olika företag där vi kan finna gemensamma intressen och, förhoppningsvis, göra affärer ihop. Det är kul att mingla och träffa nya människor. Jag har inte varit på Marknadsföreningen på ca 1,5 år. I morse var det dags igen. 


06:50 gled jag in på en stor allmän parkering mitt i staden. Jag pratade i telefon och hade min mamma i hörsnäckan. Vi pratade om hur jobbigt det är att lämna sitt barn på dagis. Mamma, som är en mycket god lyssnare, lyssnade på mig och började att prata kring att det är helt normalt att känna som jag gör. Helt ok att börja gråta i bilen på väg till jobbet osv. Ett tu tre avbryts hon dock av mig: "Nej, fy fan!" Jag börjar att andas häftigare. "Fy fan, han skiter mot väggen". "Va"? hör jag på andra sidan luren. "Förlåt mamma, jag måste lägga på, det är en man som skiter på väggen". "Klick".


Under tiden jag parkerar vår bil, ser jag en man som kommer runt ett hörn. Hörnet är vitputsat och består av en lång mur. Det är ett mycket vackert område i vår stad. Ett område som vi är stolta över och gärna visar upp för turister. Han ser lite vinglig ut. Strunt samma, tänker jag. Vad jag inte var beredd på var nästa händelse. Ett tu tre, backar han röven till den vitputsade muren, drar ner sina jeans och bajsar rakt ut. Vi pratar sprutlackering mot muren. Jag ser hur strålen träffar muren. Jag klöktes. Han står där med rumpan bar, bajsar rakt ut och skriker. Sjukt. Fast lite sjukare är kanske att jag inte kunde sluta titta. Skulle jag ringa polisen? Vad gör man i ett sånt läge? "Han lär ju ha bajsat klart innan polisen kommer och då är det bara onödiga skattemedel", hinner jag att tänka. Så jag sitter kvar. Kvar i bilen. Jag glor. Han har någon slags papper i handen. Vi pratar som en stencil, pappersark. Han torkar sig med pappret. Sen tar han näven och torkar sig med. Då kräktes jag nästan i bilen. Då var det slut på tittandet. Jag sprang nästan där ifrån, in på Marknadsföreningens frukostmöte. De bjöd på frukost. Fralla och kaffe. Jag var inte så hungrig. Men jag hade en väldigt bra historia att berätta för mina nya kollegor som jag skulle träffa där inne. 


Några av oss borde sitta i en bur
Och inte bajsa mot en vit mur


Kram