Bron

Godkväll Dagboken!

När jag var fjorton pratades det om att bygga en bro mellan Sverige och Danmark. Det var fördelar och nackdelar, som det alltid är. Det pratades om att ingen, troligtvis, kommer att köra bil över. Det kommer inte att vara lönsamt med en bro. Inte när vi har båtar över sundet.

Vid ett tillfälle var jag och en kompis, också tonåring, i Helsingborg och shoppade. Vi var på Indiska och köpte trähalsband med giraffer dinglandes längst nere. Vi var på H&M och köpte tighta toppar som vi hade ihop med våra ljusa 501:or. Vi hade Dr Martens med stålhätta. Vi hade mittbena och militärjacka från Överskottsbolaget.

Vid Centralstationen, när det var dags att ta Regionbussen hem till hemstaden några mil därifrån, blev vi stoppade av en man i 50 årsåldern. Han var vithårig, hade tjocka pilotglasögon och skägg. Han hade samma militärgröna jacka som jag och min kompis. Han såg ut som en övervintrad hippie. Jag gillade honom. Om jag inte minns helt fel hade han ett gult märke på sin jacka. "Stoppa Kärnkraften". Nämen Off Course att vi skall, tänkte jag. Mannen hade några papper under armen. Han frågade oss om framtiden, hur vi såg på den. Jag kommer inte ihåg vad jag svarade, jag tänkte mest på att vi höll på att missa vår buss, men jag vet att jag ville höra vad han ville. Han började prata om bron över sundet. Han tyckte inte att det var så bra. Han bad oss att skriva på listor mot bron över sundet. Amen, Off course, sade vi och skrev under några papper. För när jag var fjortan var man emot nästan allt. Jag vet jag hann slänga ur mig, samtidigt som jag sprang mot bussen: "Ja för vem fan kan tura på en bro"?

För Helsingborgarna var det ett vattentätt argument. "Hur fan kan man tura på en bro"? För er som inte vet vad en "Tura" är så innebär det att man åker färja över sundet, fram och tillbaka, fram och tillbaka. Alkohol är oftast inblandat. Kanske en och annan räkafton också. Eller American Buffé eller annat lite exotiskt (Ironi). Efter ex antal rundor vet man inte om man är i Sverige eller i Danmark. Det blir en fylla på fyllan.

Vattentätt argument. "Hur fan skall man kunna tura på en bro". Jag hade hört vuxna säga detta. Nu kom det bara ur min mun. Utan att jag tänkte. Ibland kommer såna meningar ur min mun, precis som om det är någon annan som pratar. BLLLUUURRRP säger det bara. Orden bara kommer. Jag var fjorton år. Men den övervintrade hippien log. Han hade fått två namnunderskrifter.

Bron finns idag. Jag blev väl inte jätteledsen, för innerst inne brydde jag mig inte så mycket. Men det var fräckt att skriva på protestlistor. Jag har både kört bil och åkt tåg över flera gånger. Fantastiskt. Jag har turat mellan Helsingborg-Helsingör trots att bron finns. Jag tycker om Danmark. Så mycket att jag skall kolla Lykke på TV nu.

Kram