Hej igen Dagboken!

Hej Dagboken!
Så var vi där igen...


Likt en hund viker jag in svansen mellan benen. Mitt sista inlägg var för flera veckor sedan. Den här elektroniska dagboken börjar samla damm. Redan. Precis som mina riktiga dagböcker på vinden.


Hur får man tiden att räcka till? 


Vi har ett barn. That's it. So far. 
Jag har en kollega som har tre. Då snackar vi logistik på hög nivå. Vi har ett. Känns ändå som om jag inte har tid till "Linda-time". Kan kanske ha att göra med att jag inte är så bra på att skapa just Linda-time. Det är viktigare att plocka undan tvätt, se till att min foundation, som har en tendens att vilja lägga sig som en brunspräcklig hinna mot det vita porslinet, inte hinner att göra detta, dvs rengöra badrummet och den vita vasken. 


Vår lilla tjej lägger sig runt 19.30. Det första jag gör då är att sätta mig i soffan och pusta ut efter en hel arbetsdag, hämtning från dagis, käkat, plockat undan osv. Tanken slår mig ofta. Hur gör man med två, tre kanske fyra barn?


Jag har en lista på saker jag borde göra. Listan består för närvarande av följande moment:
-Placera pengar i fonder
-Läsa det där j-vla Alecta brevet och placera några andra pengar, pension eller vad det nu handlar om. Sjukt ointressant iallafall.
-Komma på vad jag skall ha på mig nästa lördag då vi skall på bröllop (tjoho)
-Sortera garderoben och rensa ut saker jag inte använt på två decennium
-BÖRJA RENOVERA HUSET
-Kolla över elavtal, vilket är billigast
-Ta in en arborist som kan beskära våra fruktträd och världens största rodedendron som står på vår tomt. I dag skuggar den en area som ett litet Afrikanskt land, typ
-Boka tid för service på bilen
Und so weiter...


Inte så att man hoppar jämnfota av glädje eller? Inte när man laddat ner Wordfeud på sin mobil iallafall. För det är det jag gör efter jag pustat ut i soffan. Inte ta tag i min lista.


Jag började att spela mot 7 random personer. Min första motspelare var "Assyrian". Jag förstod inte reglerna riktigt och förstod inte vad de små DL, TL, DW och TW stod för. Jag bara spelade och fick till ord som te, ren, galen. Jag fick 12 poäng en gång. Det var bra. Tyckte jag iallafall. Tills Assyrian klämde till med något kort ord han/hon klämde in mellan raderna på andra och plötsligt fick till minst 50 poäng. Då började jag förstå att man skulle tänka i Wordfeud. 


Jag spelade mot "MissSunflower" eller något liknande namn. Hon var duktig. Mitt första ord där var SNOPP. Jag funderade länge på om jag skulle trycka Enter eller ej när jag fått in ordet i rutorna. Jag tyckte det var äckligt. Här var jag, okänd för MissSunflower och jag trycker in SNOPP. Tänk så skulle hon tro att jag var någon sjuk j-vel som hon spelade mot. Då upptäckte jag chatfunktionen. Jag tryckte in SNOPP och skickade iväg ett meddelande "Förlåt för mitt ordval". Det var lugnt, tyckte MissSunflower. MissSunflower vann. Någon dag senare vann jag mot Assyrian. 


Jag lade till vänner och kollegor. Jag var besatt. Min klocka ringer kl 06.10, jag greppade först mina glasögon. Utan dem ser jag inget. Sen telefonen. Undrar om PH80 har svarat? 


Det har gått en månad nu. Jag har tröttnat. Som jag oftast brukar göra med saker efter ett tag. ZOO, AZUR, ZON. Nähe....jag får inte in mitt Z:a. Skit också. Jag blev irriterad när jag inte fick ett ord godkänt som jag vet finns. Jag blev ännu mer irriterad när jag spelar och min motspelare får godkänt ord som t ex ITY, TÄRM. Va? Men visst, jag har också fulspelat. Går det så går det. Men nu är det inte så skoj längre.


Att skriva är skoj. Jag vill skriva. Jag vill hitta tid till det. Jag skall bara....


Kram kram