Schizofren

Hej Dagboken!


Jag pluggade på Socialhögskolan i Lund, till socionom, något år efter gymnasiet. Jag sökte in till psykologprogrammet och till juristprogrammet, men kom inte in. Jag kom in på Socionomprogrammet. 


Jag hade bra betyg på gymnasiet. Så pass bra att jag, varning för skryt, fick stipendium för bästa betyg i klassen. Men det räckte inte. Jag skyller på att vi var första kullen som skulle ha det nya betygsystemet med G, VG och MVG. När jag gick i ettan på gymnasiet hade lärarna ingen större koll på vad som var vilket. De fick iallafall absolut inte jämföra med det gamla systemet att G=3, VG=4 och MVG=5. Nej, att få ett MVG skulle vara svårt sades det. Då skulle man i princip vara kunnigare än läraren i ämnet. Det delades därför inte ut så många MVG i ettan. I ettan hade man också de största kurserna, vilket ju då automatiskt påverkade ens slutresultat och slutbetyg i trean. Så det innebär att mina "sämsta" betyg var i de största kurserna från ettan. 


Jag som hade kämpat som ett djur och pluggat rejält hela gymnasiet tyckte, och tycker, att det var fusk att direkt efter studenten söka in till komvux för att plugga upp sina betyg och sen komma in på önskad linje på Universitet och Högskola. Det var emot mina principer. Jag hade bra betyg och dessa skulle räcka. Så envis är jag. 


Därför kom jag "bara" in på Socionomprogrammet. Om man tittar på mina val var det ganska spretigt. Psykologprogrammet och juristprogrammet. Jag ser två helt olika personligheter framför mig. Men jag är nog lite schizofren i min läggning. Annars hade jag ju inte ändrat om bland mina möbler så frekvent som jag gjort i hela mitt liv tex. 


Jag hade en bra klass och bra kursare. Om dessa lär jag berätta mer om senare. Vi var ute och festade mycket i Lund. Det krävdes ingen längre övertalning om man skulle med ut eller ej. Onsdagar var det Wermlands Nation som gällde, Torsdagar var det Casanova på Malmö Nation eller Lunds Nation, Fredagar var det Blekingska Nationen och Lördagar var det en salig blandning. Det kunde vara antingen Tegnérs, Lunds Nation, Wermlands eller Smålands Nation. Jag älskar att dansa så om jag dansade till Bombfunk MC´s "Freestyler" eller The Stooges, Gun Club eller Broder Daniel spelade liksom ingen roll. 


Jag var på förfest hos en vän en gång, som för övrigt just läste till jurist. Hennes kursare och nya vänner var trevliga. Killarna såg fräscha ut i sina välstrukna babyrosa skjortor. De hade ofta utpräglad stockholmsdialekt. De drog handen genom sina bakåtslickade frisyrer. De hade fina efternamn och drack champagne. I Lund, om man är på en fest med nya bekantskaper, frågar man alltid: Vad läser du? Det dröjde inte länge förrän en av de väldressade killarna frågade mig just den frågan. "Till socionom", sade jag. Killen backade, gjorde någon ful grimas och sade med bred stockholmsdialekt: "Vaddå, e du sosse ellerrrr? Sen knuffade han en annan kille i sidan med armbågen och väntade på medhåll. Jag kommer inte riktigt ihåg min reaktion, bara att jag blev förvånad. Har för mig att jag narrades tillbaka, något i stil med att jag lade till samma dialekt som dem och sade: Jaaa preciiiis. Sen gick jag därifrån.


Jag hängde, som nämnt, även på Blekingska Nationen och på Smålands Nation. De hade grym musik. För er som inte läst i Lund och som inte är bekanta med nationerna, så är dessa två nationer lite mer alternativa kan man väl säga. De spelades 60- och 70-tals musik, det spelades rock och alternative. Älskade det! På Smålands Nation var det ofta mellanfest och efterfest i någon av korridorerna. Det hängde flaggor med Che Guevara och stjärnor på. Jag såg kanske inte ut som gemene man på Smålands. Vissa hade dreadlocks, vissa hade svartfärgade hår, tjejerna hade hår under armarna. Nu säger jag vissa....så att ingen tar illa upp. Själv klädde jag mig som jag brukade göra när jag skulle ut. Kanske en partytopp med lite glitter eller ngt, tighta byxor eller liknande. Jag hade strass som hängde på höfterna. Ibland ramlade mina tighta byxor ner, vilket var meningen, så att man såg stringkanten. Megaflott anno 2000! 


En gång, på Smålands, var det efterfest i någon korridor. Folk satt nersjunka i de sunkiga 70-tals sofforna. Det dracks öl och tetravin. Tjejerna hade rött hennafärgat hår eller svart page med lugg. In kom jag i kvällens outfit, a la, disco år 2000. Genast var det någon som skrek: Jävla juristbrud! Jag blev lack och skrek: FINNS HÄR NÅGOT KÖTT VI KAN ÄTA? Sen gick jag. 


Schizofren var ordet. Jag vet fortfarande inte vart jag passar in. Jag har inte en stil. Jag har många. Ibland vill jag vara snobbig och klä mig i ljusblå Poloskjorta, ibland klär jag mig som de flesta andra mammor, dvs i någon slags tunika, "lager på lager" med scarves. Ibland i 50-tals omlottklänning a la Leila (hon på TV). Det är bara till att inse. Jag kommer nog aldrig att kunna bestämma mig för en stil oavsett om det gäller musik, kläder eller inredning.


Kram