Tjockesmocke

Hej igen!

Idag, efter man tagit studenten, åker man iväg till Vietnam, Australien eller går Inkaleden i Sydamerika. Detta för att förverkliga sig själv några månader eller år. Eller så länge man behöver för att komma på vad man vill göra av sitt liv. Vissa kommer på det direkt, andra börjar att plugga och gör det så länge CSN tillåter. På min tid, 1997, åkte man till London eller USA efter studenten. Det var trendigt. Jag valde USA. 

Jag hittade en annons i dagstidningen på våren, sista året på gymnasiet. En familj i Florida sökte aupair. Florida, tänkte jag...Hmmm, varmt året om, antagligen är familjen rik. Det var ett barn, hur svårt kan det vara? Jag skulle få ha en egen bil. Done, what's there not to like? Tre veckor efter studenten åkte jag.

Min familj var bra, pojken jag tog hand om var två år när jag kom och jag fick en egen Volvo, en guldfärgad herrgårdsvagn från 80-talet eller något. Mina värdföräldrar ville att jag skulle känna igen mig när jag körde, därav valet av märke. Jag valde att inte berätta att vi i Sverige även har Saab och andra märken samt att mina föräldrar hade Audi hemma. 

Jag hade hemlängtan. Svår hemlängtan och grät mycket. Jag lyssnade på "Du måste finnas" från Kristina från Duvemåla och "Mama" med Spice Girls. Vet inte varför de blev just dessa låtar, kanske inte de bästa jag visste men...Än idag om jag hör dessa tänker jag på Sverige och min familj. Jag får flashbacks och nostalgikick. Jag ringde hem till mamma och pappa ofta. Vid ett tillfälle var de hemma hos min farmor och farfar. Det var lördag och de skulle spela bingolotto. Jag hörde Leif "Loket" Olsson i bakgrunden. Jag började storgråta. "Jaaag vill ocksååå speeeela biiingooo, snörvel snörvel". Det var så ultimat mycket hemma för mig på något sätt. 

Min familj i USA var vegetarianer. Trevligt tänkte jag när jag åkte över. Jag var ganska så smal när jag slutade trean. Jag hade pluggat hårt och stressat över betyg och gick ner en del. Mamma tyckte jag såg ut som en fågelunge och att USA skulle göra mig gott. Hon hade hört att många tjejer som åkte till USA gick upp lite i vikt under året de var där. Perfekt, vegetarianer, tänkte jag igen.

Min värdmamma jobbade som "jewelry appraiser", hon värdesatte juveler för både företag och privatpersoner. T ex vid skilsmässor, dödsfall etc. Hon jobbade mycket så ofta blev det pasta på kvällarna, pasta med någon färdig röra som hälldes i. Ni som läst tidigare inlägg förstår att jag inte är vidare intresserad av sport. Det var jag inte i USA heller. Jag åt pasta med god min, gott. Men man blev ju hungrig direkt efter. Bäst att ta en portion till.

Tiden gick och min hemlängtan började att gå över efter sisådär fyra månader. Vi var ute en del och testade utelivet. Som svensk tjej i USA var man exotisk. Min värdpappa förklarade att vara svensk tjej är bra, man ligger högt i kurs. Att vara gift med en svenska är ungefär som att vara gift med tre amerikanska tjejer samtidigt. Han kunde inte förklara varför, men jag tror det har att göra med vårt rykte från 70-talet, porrfilm, falukorv osv. Ni förstår vad jag menar.

När vi var ute och dansade fick vi uppmärksamhet. Det kom fram collegekillar och snackade, ville bjuda oss på drinkar osv. Främst vita killar.

I samband med att min hemlängtan gick över ökade även min vikt. Den fortsatte att öka fram tills jul. Då kom min dåvarande svenske pojkvän över för att hälsa på. Han såg mig knappt på flygplatsen då jag mötte honom. Eller såg och såg. Det gick knappt att missa, men han kände kanske inte igen mig riktigt. Hans första kommentar var: "Oj, vad stor du blivit"! Sen sade han hej, efteråt.

17 kg blev totalen. Förstår ni? 17 kg. Det är mycket. Pojkvännen fick ta med sig mina kläder hem till Sverige. Jag fick köpa nya. I  rätt storlek. 

Vi fortsatte att gå ut och festa. Vi var ju svenska tjejer och populära, men nu gjorde jag en intressant iakttagelse. Våra vita collegekillar hade bytts ut mot svarta killar. Nu önskar jag att jag haft en ljudslinga för jag hör bara en låt nu: "I LIKE BIG BUTTS AND I CANNOT LIE" (Baby got back) med Sir Mix-A-Lot. Intressant. Och sanning.

Nu ska jag kränga ett kexchoklad.

Förresten, ja, jag gick ner i vikt så fort jag kom hem. Nästa gång jag skulle gå upp så mycket i vikt var under min graviditet. 

Hej hej tjock tjej!